Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiggaren en almosa, hafva upptäckt kring de likblåa läpparne
icke ett af tacksamheten firamkailadt leende, utan ett löje
af det djupaste hän och det mest omisskänliga förakt både
för hela menskligheten och för sig sjelf.
Dagligen skred uslingen uppåt Drottninggatan, stannade
der utanför ett af de större husen och stirrade upp till
dess fönster, hvarefter han med ett vildt skratt skyndade
derifrån för att, när natten inträdde, dölja sitt elände
och sina sammantiggda slantar i någon af Skinnarvikens
aflägsnaste kojor.
I det der huset vid Drottninggatan bodde en mycket
rik man, i hvars lysande förmak mången välklädd person
med oroligt klappande hjerta väntade; men mötte den rike
mannen tiggaren, då darrade han, ty säkert förstod ingen
bättre ,än han hvad blicken ur de håliga ögonen betydde.
Mången gång sågo den rikes gäster eller tjenstfolk den
ansedde värden eller husbonden spritta upp och skynda från
fönstret, och när de, något förvånade deröfver eller nyfikna,
sågo ned till gatan, märkte de ingenting annat ovanligt än
tiggaren med de besynnerliga ögonkasten.
För ej synnerligt länge sedan afled den olycklige,
lemnande sin ande i den rättfärdige domarens händer och
sin kropp åt anatomisalen, för att åtminstone efter döden
blifva nyttig till något här på jorden; men åtskilliga i
tiggarpåsen qvarlemnade effekter, bestående af några smutsiga,
fullskrifna pappersark, troligtvis uppsatta af tiggarens egen
hand, tycktes likväl vilja antyda, att den döde i lifstiden
möjligtvis kunnat blifva nyttig till något annat än att stryka
kring gatorna och tigga sitt bröd.
Af ett bland dessa manuskript finner man tydligen,
att ingen, som en gång sett den olyckliges vagga stå
på den turkiska mattan i en praktfull sängkammare,
om-gifven af allt hvad föräldrakärleken och det lysande
välståndet förmå erbjuda, vid den tiden skulle hafva anat, att
tiggarstafven kunde blifva det slumrande barnets
vandringsstaf genom lifvet, och att denna mjellhvita, småleende
kerubsbild, af siden och tyll då ombonad, en dag skulle,
förtärd af det djupaste armod och elände, digna på
Stockholms gator.
Men hvilka taflor erbjuder ej lifvet! Hur djupt kan du
ej förnedras, o menniska! Bygger du ej med egen hand din
lyckas palats, lika väl som du gräfver din olyckas graf? Ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
