Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädde sin egare synnerligen väl. Men han var myckel
fryntlig och språksam, bjöd på snus och tuggtobak till högei
och venster samt tycktes, med ett ord, vara själen i hela
det landtliga sällskapet.
Tkettiosjette kapitlet.
’Uti paviljongen.
Framför en stor engelsk flygel, rikt belagd med guld
och perlemor, satt Amanda. Hennes fingrar lekte med
tangenterna, öfverträifande dem i bländande hvithet, och
de skönaste melodier, de rikaste ackorder, döttrar af en
eldig fantasi och ett fridfullt hjerta, fylde den lilla, men
furstligt inredda salongen.
Ett buller hördes vid dörren till tamburen, och Amanda,
lemnande tangenterna, vände ansigtet mot dörren, på hvars
tröskel visade sig hennes kammarjungfru, en ung och
ganska’ nätt flicka.
»Hvad vill du, kära Marie?» frågade den sköna
matmodern.
»Jag ville höra efter, om mamsell befalde något,»
svarade kammarjungfrun.
»Jag har ju ej ringt, min flicka... du har något annat
på sinnet.. . hvad vill du?»
Kammarjungfrun, synbart förlägen, framstammade några
obegripliga ord.
»Du är missnöjd för det du icke fick fara till
Drottningholm med de öfriga,» återtog Amanda.
»Ack ja, det skulle ha varit så roligt så .. .»
»Och du hade hjerta att lemna mig allena hemma?»
»Ack nej... men jag tänkte, att när presidentens vagn
kommer tillbaka med betjenterna, så om jag då finge gå
fram till slottet, för det skall bli ett så grant fyrverkeri i
afton och alla de kungliga äro ute.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
