Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Blir jag inte tokig efter det här, så är det en guds
nåd!» utbrast gubben under tårar.
Slaget var för hårdt, och den ädle gubbens hemska
aning slog, tyvärr, alltför mycket in. Innan han fick stiga
ned i dödens och skuggornas stilla dal, greps han af »dödens
yngre broder, det bleka vanvett», hvarom skalden så
vemodigt sjungit. Han började grubbla på uppförandet af en
ny veterinärbyggnad, men så gigantisk att knappast jorden
kunde rymma den, och han hade till och med redan
anskaffat rätt kostbara material dertill. Hvad som varit den
kloke och kraftfulle mannens förnämsta älsklingstanke blef,
ehuru i vidunderlig skala, den svagsintes fixa idé. Kort före
döden klarnade dock ånyo hans förstånd, och han kände sig
hugsvalad af att få slockna ut i sina barns och några vänners
armar.
Utmärkte män hafva merendels det gemensamt, att,
medan deras samtid, liksom en gång deras efterverld, suger
honungen ur hvad de planterat och odlat, är det bittra i
lifvets kalk uteslutande förbehållet dem sjelfva.
9 oktober 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
