Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en akademisk lärare, som, alltför tidigt af döden bortryckt,
sent skall glömmas af dem som varit hans lärjungar — aldrig
af dem som varit hans vänner. Att undervisas af honom,
det var att älska hvad man lärde; alt vara med honom
personligen bekant, det var att älska honom för alltid.
Den hädangångne, född i Alingsås den 25 juni 1S05
och son af fattiga föräldrar, stod vid 13 års ålder i bod hos
sidenkramhandlar Medberg. Vid något tillfälle genom sin
fallenhet för teckning bemärkt af dåvarande kronprinsen Oscar,
som dessutom intogs af ynglingens vackra utseende och öppna
redbara väsen, fick han af honom understöd för att återtaga
de afbrutna studierna. Han genomgick Vesterås gymnasium
och var en af de utmärktaste der; han slutade sin
lefnads-bana den 17 mars detta år i Upsala, bland hvars utmärktaste
han äfven kunde räknas. Den förre bodbetjenten dog som
professor i latinet.
Huruvida han varit större eller mindre latinare än en
Lundvall, en Törneros, en Sellén, hvilkas lärostol han
innehaft, det kunna vi icke afgöia; men hvad vi bestämdt veta
det är, att Zedritz var romare till lif och själ, eller, sannare
uttryckt, sådan romaren var,, innan denne med den
republikanska statsförfattningen förlorade sina dygder. Hans ädla,
höga gestalt, hans oförfärade karakter, hans hat till allt slags
förtryck, hans hängifvenhet för hvarje sträfvande i frisinnad
riktning, allt detta gjorde af honom en rent klassisk typ.
Det fattades blott sandalerna och togan. Men så hade han
i stället smyckat sig med de skönaste perlorna af en yngre
tid, med kristendomens kärlek och den nya civilisationens
humanitet, och tänkte han sig ånyo ett Rom, så tänkte han
det utan liktorer och slafvar.
Troligtvis skref han ej och talade sitt latin så vackert
som den nyssnämde Törneros, otvifvelaktigt en af de lärdaste
Upsala Akademi haft; men säkerligen låg han ej, lik denne,
och genomvakade hela nätter i sorg öfver att en Geijer en
dag fann Upsalastugan för trång och med ens bröt med det
trångbröstade kotteri, som så länge höll denne mäktige ande
fången. Alltid har det förundrat oss, att sådana personer,
som i ungdomen mest jublat öfver en Miltiades’ och
Themi-stocles’ segrar öfver Orientens despotism; som svärmat för
Platos idealer och falt tårar vid Sokrates’ giftbägare; som
hänryckts af en Demosthenes, en Cicero, när desse talade för
friheten, eller en Cato, när han dog för den; — att sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
