Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom skämdes man för sanningen och naturen. Venus är
för naken, Mars har för muskelstarka vador, Apollos lyra är
för gäll. Derför skulle de gerna vilja sätta en krinolin på
den första, byxor med galon på den andre och på den tredje
spänna strängar af silke. Gerna tillåta de ett och annat
dussin odygder; men beskrifva eller tala om dem får man
ej. Icke är det dock inför en domstol, bildad äf sådana
modets och sjåperiets enucker, som en mäktig ande låter
stämma sig. En nations sunda vett är hans domare, lifvet
och verkligheten hans vittnen, hela menskligheten hans sak.
Braun hade genomgått krigsakademien, men den tid
han tillbragt der begrät han som förlorad. Att på
militärdisciplinens af sablar och bajonetter utsirade altare offra
barndomen med alla dess behag och fröjder, ansåg han för ett
offer misshageligt inför Gud och menniskor, och hvem vill
förtänka honom det? Inkastad på militärbanan, tjenstgjorde
han emellertid några år som löjtnant vid ett
infanteriregemente.
»Min mage sväller ut och fetmar dagelig
och blir alltmer och mer otjenstbar uti krig»,
skref han en dag. Nej, det var hans frisinnade själ som
svälde ut och sprängde uniformens sömmar och fållar. Han
tog afsked och egnade sig uteslutande åt vitterheten, bland
hvars yppersta prydnader han alltid skall räknas. Efterverlden
skall mera enstämmigt erkänna det än hans samtid gjorde.
Det behöfs en granrisad väg och årsgammal torfva på grafven
för att vinna full rättvisa åt ett förtjent namn, ett värdigt
minne.
Under sin tidigare barndom vistades Braun hos sin
farmoder, hvilken umgicks med en gammal mycket förnäm
och högfärdig grefvinna, som fordrade en blind vördnad af
hela verlden. Lilla Vilhelm, ty han var då bara åtta år,
kunde alls icke med den högförnäma damen, som tycktes
förakta alla andra och endast hade känsla för sin höga rang
och sina många anor. En dag ville farmor fara på visit till
grefvinnan, och Vilhelm, som skulle följa med, blef iklädd
sina bästa kläder, dem han var så förtjust uti, synnerligen
derför att de voro gröna. Kanske förestälde han sig, att de
voro gjorda af ett stycke ur ängens vackra duk. Vilhelm
underrättades nu af farmor hur han skulle bete sig, när han
kom in i hennes nåds salong: han skulle göra tre djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
