Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilma, som Brann så ofta och med så mycket vemod
besjunger? Var hon måhända för honom hvad Amanda var
för Stagnelius: en engel blickande ned från randen af ett
guldbrämadt moln? Det säges dock att skalden i sin
ungdom en hel natt vakat i sällskap med döden, ensam vakat
vid en likkista, i hvilken en ung kvinna sof sin sista sömn.
Det var då något mer än en dröm, men också något mindre
af tröst och lindring. Det var mer krossadt detta hjerta än
någon anade. Men huru väl förstod han ej att dölja ruinerna,
helst i kretsen af gladaste kamraterl I de plundrade nischerna,
dem han kanske nyss fuktat med sina tårar, stälde han
bac-chanter, leende, drufvobekransade, och remnorna skylde han
med sitt snilles guld och blommor.
Stackars Braun 1 Hur mången natt väcktes ej den som
skrifvit dessa rader af tunga steg och djupa suckar I Det
var skalden som irrade från rum till rum, klagande och
önskande sig döden. Men morgonen derpå satt han, som
vanligt, tyst och försjunken i sitt arbete, satt vid Aganippens
rand och drack ur dess klara våg några timmars glömska af
det förflutna.
Du irrar då icke mer från trakt till trakt, gamle
be-pröfvade, oförgätlige vän! Du har funnit det hem, som du
aldrig skall lemna. Ingen skall bryta den frid, som råder
der du nu är, ingen störa din hvila. Inga djupa suckar
mer, inga tunga steg . . .
Huru svårt att teckna bilden af den, som man sluter
inom sitt bröst! Förgäfves söker man ställa sig utom
föremålet: hvart man går, för man det med sig. Man känner
det med hela sin själ, men blicken fångar det ej, ty hjertat
är trognare än ögat. Brauns skugga skall likväl hellre dröja
vid vänners anspråkslösa krans, än vid lagern, som
efterverl-den binder åt hans minne.
29 september 18G0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
