Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Henrik Widmark.
i pryda i dag vår tidning med bilden af en man, som
slutat sina dagar med den ära, som en gång när
verl-den blir bättre skall anses för den högsta, nämligen det
fredliga, idoga och anspråkslösa arbetets ära. Jemnårig med
detta århundrade, upphann han blott 61 år, men han kunde
räkna dubbla, tredubbla lefnadsår; hans lif var ett oafbrutet
dagsverke, och man kan väl säga, att hans hvila nu är den
första han ostörd njutit. I fyrtio år har han som
landt-mätare genomvandrat nordlandens skog och mark. Huru
kunde en sådan arbetsmyra komma dit han vid slutet af
sin lefnad kom? Icke är det samhällets höjder man
uppmäter med teodoliten; icke är det vid landshöfdingstolen
landtmätarkedjans sista länkar förlora sig.
Det går en epidemi kallad landshöfdingsjukan,
uppenbarande sig i den mest feberartade åtrå efter län, helst
sådana som med största inkomsten förena minsta besväret.
Dock är det vid gränsen af vissa län som epidemien
märkbart aftager, t. ex. vid Jemtlands och Norrbottens. Man vill
gerna tjena sin konung, ja, dö för honom om det gäller, det
förstås, men frysa ihjel — nej tackl Och huru skulle också cn
vanlig medelmåtta kunna härda ut der sjelfva qvicksilfret fryser 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
