Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscara.:-
JOyet skulle icke bli vinter, hette det, det skulle förbli
hvad det var: En ny vår med alltmera grönskande
jord, alltmera blånande himmel. Solen lofvade det, och luft
och våg gingo i borgen för löftet. Fogeln sjöng, knoppen
svällde, blomman tittade fram, drog från sitt änne det tunna
silfverfloret för att lättare kunna se och helsa de syskon hon
väntade och som med henne skulle fira den nya gemensamma
födelsedagen. Hon hade så brådtom att lefva. Men döden
har brådtom han också. Han gaf en vink åt den flyende
vintern. En flägt af dess vinge af is, och blomman var
förfrusen.
1 högkoret af Katarina kyrka stod, förliden
söndagsmiddag, på katafalken en likkista, öfverdragen med svart,
från ofvan till nedan smyckad med buketter af hyacinth,
Wilhelmina Oscara Wallenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
