Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gagna i det stora förlora sig i det lilla, och det länder
Göteborgs samhälle till förtjenst, att det uppfattade hvad Björck
kunde blifva för det hela, för landet. För egen del gjorde
Göteborg en stor förlust när det för Björck öppnade det
politiska fältet, men så mycket större blef det allmännas vinst,
och Björck har rikeligen godtgjort förlusten genom det
anseende och den ära han förvärfvat sig i det allmännas tjenst.
Alltid återfalla några strålar på det hem der man först såg
dagens ljus, på den bygd, der man drömt som yngling,
tänkt och verkat som man.
Statsrevisor 1848, ordförande för reformsällskapet i
Göteborg 1848 — det skickelsedigra året, då ett blad vändes i
tidens bok, varnande för regenterna och folken — blef
Björck riksdagsman under loppet af 1850 års riksdag. Det
var under den blinda reaktionens jubel som Björck satte sin
fot på tröskeln till den parlamentariska torneringsbanan. Det
gälde i denna stund mindre hvad än huru, mindre hvad
friheten var än huru hon skulle räddas. Sannt är, att vårt
land lindrigt berörts af verldsorkanen, och lyckligtvis fanns
icke heller hos oss något som betingade den; men alltid
linnas de som vilja fiska, hur litet uppgrumladt än vattnet
är; alltid skola de som makten hafva begagna sig af ett
tiillfälle sådant som det ifrågavarande, för att rycka
åtminstone någon fjäder ur frihetens vingar, någon perla ur dess
diadem. »Se der hvarthän friheten fört ossl» ropade de,
pekande på de breda strömmar af blod som då i alla
riktningar genomkorsade vår verldsdel, men icke viljande förstå,
att fårorna med all säkerhet blifvit mycket smalare och vida
mindre djupa, om folken, när de rådde, varit mer
förutseende och följaktligen något mindre skonsamma. Alltid borde
folket i stort som i smått taga naturen till sin förebild,
naturen som icke lägger fingrarna emellan när hon uppställer
sina väldiga rensningsapparater.
Det hördes, som nyss antyddes, äfven hos oss något
genljud af dessa röster, visserligen svagt, men tillräckligt
dock för att mana till vaksamhet och, om det gälde, äfven
rusta till motvärn. Visserligen stod ännu Thore Petré
upprätt, men döden hade redan fäst sin blick på den starke,
och den närmade sig alltmer den stund då mästaren skulle
för alltid lemna sin skola. Det var lyckligt att innan dess
få träda dit in, att i tid få göra sig hemmastadd och bli
underlärare derstädes. Skolan behöfde då icke upplösas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
