Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stället stöter nacken mot barens tak; hur hon, döfvad af
stöten, sänker sig och slutligen försvinner, ögonblickligen
försvinner, utan att någon kan säga när det skedde, eller
hvart hon tog vägen, och man skulle tro henne hafva flytt
genom någon hemlig öppning i buren, om ej en och annan
blodig fjäder, som flyter fram ur lejonets nästan tillslutna
gap, uppenbarade för oss hennes öde . . . Hvad säger du om
en sådan syn?... Är det inte så att man skrattar munnen
ur led åt ett sådant spektakel!»
Och jätten beledsagade dessa ord med ett gapskratt,
så väldigt att de begge elefanterna, i hvilkas grannskap de
begge männen i detsamma befunno sig, vände sina ofantliga
huivud åt det håll, hvarifrån ljudet kom. Elefanterna hafva,
liksom de öfriga djurslagen i Jardin des Plantes, sin särskilda
lokal; men deras är naturligtvis en vida större byggnad
med ett betydligt högre staket.
»God dag, far!» ropade Hvita Björnen till den större
elefanten; »jag tror du växer mellan hvar gång jag ser
dig... Men hvad har du för godt att säga i dag?»
Elefanten utsträckte till svar sin snabel genom
pål-gallret.
»Alldeles detsamma som förr,» yttrade Plvita Björnen,
»samma evinnerliga visa:
Bröd, bröd
Till min död!
Och bara du får bröd, så ger du dig till tåls ... tål att
man spärrar in dig, tål att man beskrattar dig ... för en
bit bröd får man dig att knäfalla, för att på din rygg
mottaga alla dessa dvärgar, som din blotta andedragt kunde
blåsa omkull; för en bit bröd glömmer du dina fäders land,
glömmer att du en gång varit fri, och denna glömska är
den oförlåtligaste af alla. . . Hvad ser du i denna elefant,
Armand lille? ... Jo, du ser folket, folket, folket! ... Så
knäfall då, knäfall på alla fyra, ty af mig får du en kastanj,
du stoa präktiga folk!»
Dervid lade han en kastanj i det trattformiga trynet
på elefantens snabel, hvilken ögonblickligen förde gåfvan
till den med halfalns långa betar försedda munnen.
»Men försök att lägga en sten i trynet,» sade Armand,
»eller en kula af bly!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
