Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
made, under loppet af flere veckor, till ifrågavarande gata,
och ingen fanns som icke hade sett någon i luften flygande
trollsten; men hvem eller hvilka som slungat dem var och
förblef en hemlighet, som ännu ingen lyckats afslöja.
Ingenting kan länge vara nytt i Paris, icke en gång
spökhistorier. De nyfiknes antal blef allt mindre och
mindre, och snart talade man i staden icke mer om det
lilla huset vid rue S:t-Etienne-des-Grés. Men de som egde
hus i grannskapet af spökhuset skreko jemmerligt, ty alla
hyresgäster flyttade sin väg, emedan ingen ville bo i en
trakt, der tunga stenar, helt och hållet förnekande sin natur,
flögo i luften som fåglar.
Följaktligen stod icke allenast spökhuset med dess
trädgård öde, utan äfven fyra eller fem af de dertill gränsande
egendomarne. Detta för husvärdarne högst beklagansvärda
tillstånd räckte till hösten 1847, då det ändtligen lyckades
dem att finna tvänne personer, som med mod att trotsa
spöken förenade lust att hyresfritt bebo rymliga lokaler.
Husvärdarne skulle till och med gerna betalt den eller
dem, som ville flytta till deras öfvergifna tomter, för att
derigenom småningom locka folket tillbaka.
Den förste af de två — inga flere anmälde sig —• som
åtog sig det menniskoälskande värfvet att lindra
hus-värdarnes qval var Armand Cambon, hvars djerfhet sträckte
sig ända derhän att han tog sjelfva det fruktade spökhuset
i besittning. Den andre var en prest af omkring trettio år,
med blekt ansigte och svart skägg. Denne flyttade in i det
hus, som var spökhusets trädgårdsplank närmast. Hvarför
han företrädesvis valde delta hus, som till och med var
oansenligare än sjelfva spökhuset och dertill på köpet
närmast det, under det att de mer aflägsna och mer
be-qvämliga egendomarne stodo lediga, kunde ingen begripa.
Dock trodde sig mången kunna-härleda prestens förkärlek
för det hus, han bebodde, från dess något klosterlika
arkitektur. Man visste att både en kyrka och ett kloster
fordom funnits på denna gata, så att det visst icke vore
omöjligt, att ifrågavarande hus kunde vara ett qvarstående
fragment af klostret. En prest måste alltid finna sig
hemmastadd i ett kloster, och spöken bör han mindre än någon
annan kunna frukta. Vigvatten och korstecken hafva i
alla tider varit ofelbara medel, om ej mot djefvulen,
åtminstone mot spöken och gastar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
