Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntade sig nägon tacksamhet. Men alltid hittar man på
något.
»Jag trodde,» svarade ändtligen Cambon, »att damen i
Jardin des Plantes skulle vara nyfiken att veta, hvarför man
ställer hämden till lejonet i stället för till himlen.»
»Lejonet 1 O min Gud, det var då. . . Och ni vill icke
säga mig det minsta?»
»Jag har redan sagt för mycket.»
»För mycket, säger ni?»
»Emedan det endast rör det fruntimmer, hvarom frågan
är. . . emedan det är hon sjelf som är orsaken till hvad
som händt och kanske kommer att hända.»
»Hon sjelf!» ropade Cambons värdinna oroligt och i
synbar strid med sig sjelf.
»Emedan det är hon som genom sin grymhet. . .»
»Grymhet?»
»Ja, genom sin egen grymhet uppdrifvit det moln, som
tänder blixten öfver hennes hufvud!»
»Och ni yppar ingenting för mig?»
»Ingenting för er,» svarade sonen af norden.
»Menniska, ni gör mig vansinnig!» mer skrek än talade
den maskerade, som — icke längre var maskerad.
Den svarta sammetsmasken, ögonblickligen sliten från
de gracer den nyss doldt, kastades långt bort åt sidan af
rummet och föll öfver det gyllene bordets marmorskifva,
betäckande nu vid sitt fall en liten grupp af Sévres-porslin,
föreställande mytens trenne dansande gracer. Hur orätt
derför att påstå, det masken förnämligast är till för att dölja
det fula, och att den derför blifvit uppfunnen af någon
barmhertig tröstare eller också af någon köpman, som spekulerat
på majoritetens kassa 1 Snarare skulle vi tro, att den är en
uppfinning i afsigt att med aningens finare färgstoft förhöja
det sköna i verkligheten. Och om så är, då har masken
— icke sin uppfinnare, utan sin uppfinnarinna.
»Ah! Jag anade ändå att det var ni!» utbrast Armand
i högsta glädje, ty i stället för den fruktade demonen såg
han nu ett bekant ansigte och dertill, på köpet, hvilket
ansigte!
»Jag har beröfvat mig mitt enda skydd,» sade damen
i Jardin des Plantes med svag och nästan ångerfull stämma,
»och från detta ögonblick är det blott på er heder som mitt
rykte hvilar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
