Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också tryckte Armand den tacksammaste kyss på den
skönaste hand i veriden. Men han satt på pallen der,
icke allenast för att visa sin tacksamhet, utan äfven för
att berätta, och, ehuru opåmind, började han ändtligen sin
berättelse.
Först redogjorde han för Hvita Björnens forsåt i jardin
des Plantes mot den stolta damen i hermelinsmanteln. Sedan
gick han de tvänne åren tillbaka. När han kom till
uppträdet emellan den sköna damen, tvätterskan och hunden,
fixerade han skarpt sin dam på soffan. Han behöfde icke
mycket anstiänga sina ögon, ty hon, som han fixerade,
hade sitt ansigte nästan invid hans, naturligtvis för att
bättre kunna höra hans berättelse. Han syntes emellertid
belåten med sin forskning, ty ehuru den sköna i början icke
erinrade sig den fatala händelsen, emedan hon uppehållit
sig de två åren i Italien, hvarifrån hon nyligen återkommit,
röjde hon likväl, när hon väl kommit till full visshet derom,
ett sådant deltagande och en sådan ånger öfver hvad som
händt, att Armand, som aldrig väntat sig någon välvilja af
de förnäma mot de låga, verkligen rördes djupt deraf.
Hvad skulle den sköna icke hafva velat gifva, om allt
detta varit ogjordt? Men som det gjorda icke kunde ändras,
ville hon åtminstone gifva en summa pengar till en lysande
grafvård öfver den stackars Madelone, och en ännu större
summa till ett ide åt Hvita Björnen, och Gud vete icke allt
hvad den nya Magdalena ville gifva 1
»Men om han icke nöjer sig med hvad jag nu vill göra
för honom?» frågade hon slutligen.
»Han måste det,» svarade Cambon; »jag skall tala med
honom, och min far skall äfven tala med honom.»
»Men om han icke följer era råd ... Ni har ju sjelf,
min ädle vän, beskrifvit honom som en af de oförsonligaste
menniskor på jorden . . . Det är ju förfärligt att ständigt
veta sig vara i fara för ett sådant vilddjur I . . . Men borde
man icke angifva saken för polisen?»
»Hvad tror ni väl att polisen kunde uträtta i denna sak?»
»Den kunde ha ett vaksamt öga på den elaka menniskan.»
»Ingen har så lätt för att bedraga polisen som han.»
»Då borde man låta arrestera honom . . . ingenting skall
bli mig lättare än att få en polisorder utfärdad »
»Men han har ju ännu icke gjort er något ondt?» invände
Cambon, och denna invändning erinrade något om norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
