Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon kan ha många anledningar att ej utsätta sitt
namn . . . det kan också vara ett bevis på en anspråkslös
välvilja.»
»Har du någonsin förr hört ett dylikt fall?» frågade
Hvita Björnen; »har du någonsin förr sett en förnäm dam
uppresa en vård på en fattig tvätterskas graf?»
»Nej, käre Simon.»
»Jag tackar dig, min gosse, för det du ryckte henne
undan lejonets tänder,» sade Hvita Björnen, fattande sin
unge väns hand och tryckande den varsammare än nyss;
»jag tackar dig för det du slog mig till’marken . . . Madelone
skall äfven en gång tacka dig, ty det var en ädel qvinna
du räddade.»
»En ädel qvinna!» mumlade Armand mellan tänderna,
ty han tänkte på en annan biljett, som han hade i en
annan ficka.
»Madelone har förlåtit henne,» fortior Hvita Björnen;
»ty Madelone får en grafvård i Pére-Lachaise. . . det är
klart, att det skall bli i Pére-Lachaise?»
»I Pére-Lachaise, ja visst.»
»Och grafvården skall bli en bland de stoltaste. . .
det skall bli ett ordentligt grafkor med murad graf inunder
och så stor ...»
»Att också ni en gång får rum deruti, käre Simon,»
sade Armand med rörelse, ty Hvita Björnens ögon skimrade
af en fuktig glans.
»Ja, och sjelfva koret skall vara så rymligt...»
»Att ni om helgdagarne kan sitta deruti, ty hvarje
helgdag skall ni gå dit med era kransar.»
»Ja, ja, jag skall gå dit om hvardagarne också ... det
skall bli mitt enda nöje, ty det är...»
Hvita Björnen tystnade och vände sig bort. Mycket
starka menniskor äro vanligtvis mycket rädda för att visa
andra den ömmare rörelse, som någon gång öfverväldigar
dem. De blygas för det som tvärtom borde utgöra deras
och mensklighetens ära.
»Det gläder mig innerligt, och det skall också glädja
min far, att ni nu känner er lyckligare än förr,» sade
Cambon.
»Ja, det bör kunna bli något för femtontusen francs . . .
bör kunna bli bättre än de flestas . . . bör bli lika vacker
som aristokraternas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
