Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor dumhet, medan man gillat kaptenens förslag, såsom det
på en gång förståndigaste och nödvändigaste.
För vida mer än trettio år sedan har man utrikes
insett det okloka och vådliga uti, att de, som böra
vidmakthålla allmän ordning och personlig säkerhet, sökas ur
samhällets drägg.
Efter att sålunda hafva upprättat kapten Nyströms
minne, vilja vi blott som hastigast nämna, att till och med
en underofficer af linien skattar sig särdeles lycklig, när
han erhåller plats antingen som stadssergeant eller som
simpel nummerkarl vid de tvänne militära poliskårerna i
Paris, Gendarmerie mobile och Garde républicaine, hvilka
begge kårer hafva det största anseende inom arméen. Också
äro både folk och uniformer de vackraste man kan se.
För öfrigt trotsa vi hvilken som helst att kunna visa oss
mer artiga och förekommande menniskor än
polissergeanterna och polissoldaterna i Paris. Detsamma gäller äfven
om konstaplarne i London och Berlin. Stockholm har sent
omsider fått en nyorganiserad polis; men den är ännu för
färsk att om den kunna gifva ett stadgadt omdöme.
Vi hoppas naturligtvis det bästa. Förnämsta konsten ligger
blott deruti att icke vara för njugg på penningen, när det
gäller allmän ordning och personlig säkerhet, som visserligen
äro penningar värda.
Monsieur Carlion nickade vänligt åt Hvita Björnen,
som åt en gammal vän, och gick derefter fram till silfver
disken, der han tog sig en plommonlikör, han som andra,
och betalte den med sina två sous, ty i Paris behöfva ej
polisbetjenterna supa fritt, såsom förr i Stockholm.
»Ni har frågat efter mig, monsieur Carlion?» började
Hvita Björnen samtalet.
»Ja, monsieur Simon,» svarade stadssergeanten, med
samma vänlighet, »jag har verkligen i dag tänkt på er mer
än vanligt.»
»Högst förbunden 1 ... Men ni har mer än tänkt på
mig: ni har äfven sökt mig, som jag hört.»
»Inte just det. . . Jag har blott i förbigående frågat
era bekanta efter er.»
»Ni har då något att säga mig?»
»Utan tvifvel!»
»Ar det mycket angeläget?»
»Mindre för mig än för er sjelf, monsieur Simon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
