Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en högvakt samt från början till slut bevakades af
polisbetjenter, uppkom då en sådan oordning, att nästan
hvarje deruti stående person 6ck sina kläder sönderrifna
och ganska många blefvo så illa skadade, att de
sanslösa måste bäras från platsen. Endast i Stockholm kunde
det gå an för ett par handfasta vindragare eller jernbärare
att, sedan de sjelfva hela natten sofvit i god ro, om
morgonen inställa sig för att bryta köen och intaga första
ledet framför de många hundra, som stått der hela natten.
Men det blir väl bättre med tiden. Efter ett halft sekels
förlopp kunna nog våra barnbarn bilda kö lika bra som
alla andra, och det vore åtminstone något.
Den kö, om hvilken vi nu tala, har, såsom äfven
nämndes, stått der flere timmar, ja långt före den vanliga
timmen för middagsmåltiden, som är klockan fem; men man
behöfver derför icke hungra eller törsta. På begge sidor
om köen röra sig en mängd minuthandlare på gatan,
serverande allt slags kallmat, alla sorters dryckesvaror, jenue
snus, cigarrer och stoppade tobakspipor med sina dertill
hörande brinnande fidibussar, ja till och med sko- och
klädesplagg med mera, som tillhör ordentlig toalett. Man säger,
att man naken kan inträda inom murarna af Palais National
(f. d. Royal) och inom en qvarts timme gå ut derifrån
»comme il faut», och detta är visserligen sannt. Men man
kan också, en fallen engel lik, störta ned från himmelen
midt i en parisisk kö och elter några minuters förlopp
träda lika hygglig och snygg som annat folk in i den
granna teatersalongen, för att vid Fanny Cerritos dans eller
Julia Grisis sång drömma om sin förlorade himmel.
Men utom dessa köpmän af gatan, kringsvärmas man
äfven af en tallös mängd utbjudare af texten eller programmet
till det teaterstycke, som samma afton skall uppföras.
Armand Cambon, som stod bland de sista och
följaktligen ganska långt ifrån biljettluckan, kände sig nästan
lomhörd af följande rop från alia sidor:
»La piéce: Le violon du diable, un franc 1 ... Le
pro-gramme de la piéce: Le violon du diable, trois sous . . .
voici le programmel . . . Tout le contenu de la piéce, la piéce
entiére, un franc 1 ... Voici le programmel»
Cambon såg nästan alla sina grannar köpa antingen
texten eller programmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
