Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett rop af bestörtning undföll hans läppar, och han
rusade ut från parterren, knuffande undan alla som voro i
hans väg, och icke kännande de knuffar, hvarmed han af
andra vedergäldes. Det var nära att han råkat ut för
polissergeanternas och municipalgardisternas knogar, som icke
tåla andra knuffar än dem de sjelfva utdela.
När Armand ändtligen utkommit på gatan, sprang han
mellan vagnarna med fara att bli öfverkörd; men den ena
vagnen försvann efter den andra, utan att den stackars
arbetaren funnit den eller dem han tycktes söka.
Han slog sig för pannan vida kännbarare än Urbain
hade gjort; han slet flere hårstrån från sin hjessa än grefve
de Vardeck; han såg bedröfligare ut än sjelfva doktor
Matheus i det ögonblick denne med sin protesterade räkning
sjönk ned i afgrunden. Han förbannade Djefvulens fiol,
och dermed må nu vara huru som helst; men hvad som än
värre och oförlåtligare var: han förbannade sjelfva Fanny
Cerrito. Det var lyckligt att hon icke visste det, emedan
hon redan förut var ledsen öfver att hon ej mer än tre
gånger på aftonen blifvit inropad, liksom hennes käre man
monsieur Saint-Léon var förargad för det man icke begärt
da capo på Mayseders variationer, som han bespetsat sig
på. Markisinnan var förargad på Adelalde, icke för det att
denna så förtroligt talat med hertigen, utan för det att
bankirens brorsdotter vid sin barm burit en grannare och
säkert dyrbarare bukett än markisinnan. Bankiren var vid
dåligt lynne, emedan han på spektaklet blifvit varse
finansministern monsieur Dumon, hvilken han ansåg stå i vägen
för fäderneslandets sanna väl och ära.
Ja, så är det. Sista tonen ur orkestern är knappast
förklingad, sista lågan i kronan slocknad, första steget utom
sånggudinnornas tempel taget, förrän prosan med sitt följe
af ledsnad och förargelse griper oss i lufven och fordrar
ersättning för några stunders flyktigs nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
