Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det gläder mig rätt mycket att fä återse er,» började
Adelaide, i det hon, sjelf tagande plats i en fåtölj, bjöd
honom att sätta sig i den som var närmast hennes.
Kammarjungfrun lemnade, på en vink af sin herskarinna,
förmaket.
»Tillåt mig stå,» bad Armand, som tyckte, att den
granna fåtöljen icke passade till blusen, »jag har lättare
att tala på det här sättet.. . När jag sjunker ned i en
sådan der fåtölj, känner jag mig nära att qväfvas.»
Kanske tänkte den unge arbetaren på markisinnans
farliga fåtöljer.
»Som ni vill då,» sade Adelaide; »jag hörde nyss, att
ni i går sökt oss flere gånger.»
»Ja, ända från half tolf på förmiddagen till half fem
på eftermiddagen,» svarade Armand, »summa tolf gånger,
som portvakten nyss ganska riktigt uträknat.»
Adelaide såg något förundrad på en kavaljer som gjort
så många visiter på en enda dag, och det på ett och samma
ställe, utan att en enda gång ha varit bjuden.
»Jag hade icke glömt den stora tjenst ni bevisade mig
och min onkel på Bastiljplatsen för omkring fjorton dagar
sedan,» försäkrade Adelaide, »och jag har derför väntat,
att ni förr skulle besöka oss, och äfven min onkel har
väntat det.»
»Hvarför väntade ni och er onkel, att jag skulle besöka
er?» frågade Armand.
»För att sätta oss i tillfälle att på något sätt visa er
vår erkänsla,» svarade bankirens brorsdotter.
»Jaså,» sade Armand icke utan en viss förtrytelse,
»man väntade då, att jag skulle inställa mig för att säga
ungefär så här: gif mig så och så många sous eller francs
för det jag uppfylt en mensklig pligt! . .. Ack, min Gud,
skola då lyckans skötebarn aldrig lära sig inse, att folket
der nere, i sin kamp mot bekymren, äfven är tillgängligt
för andra känslor än egennytta och falhet!»
Den allra klaraste purpur färgade Adelaides kinder, och
hon nedslog sina ögon. Det var ej första gången hon
kände sitt inre träffadt af den unge arbetarens klara och
allvarliga stämma. Hon hade ej glömt uppträdet på
Bastiljplatsen, hade mer än en gång talat derom med sina vänner
och med mycken förkärlek tecknat den lika modige som
vackre blusriddarens bild samt troget förvarat messings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
