- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
369

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Armand fortsatte sin väg, följande södra trottoaren
till-dess han hunnit närmaste hörn, då han vek af åt venster
in på en annan gata. På denna hade han icke tagit många
steg föriän han våldsamt stötte mot en annan dimfigur.
Men både han och den han stötte emot glömde att bedja
hvarandra om förlåtelse.

Den senare var svart från hufvud till fot, och Armand
igenkände i honom sin granne.

»God morgonl» helsade ändtligen denne med ett
vänligt grin.

Armand besvarade helsningen, men icke alldeles så
vänligt.

»Ett hiskligt väder 1» yttrade presten.

»Och likväl ute?» yttrade arbetaren.

»Presten och läkaren äro ute i alla väder, min son.»

»Dock äro de ej de ende, som ni ser,» tillade Armand.

»Jag ser, att icke heller ni bäfvar för dimman,» sade
presten.

’Jag försäkrar er, att jag icke bäfvar för något.»

»Det bevisar godt samvete.»

»icke alltid ... det finns nog onda samveten som icke
heller bäfva för något.»

> En dylik tro har icke religionen ingifvit er, min son.»

»Icke religionen, men vissa af dess prester.»

»Jaså ... farväl, min son!»

»Farväl, min far!»

Derefter aflägsnade sig Armand, fortsättande sin väg.
Men hastigt föll det honom något in, och han stannade,
vändande sig orn.

Då tyckte han sig märka, att konturerna af en mörk
kropp uppenbarade sig genom den tjocka, men likväl ljusa
dimman, och att dessa konturer allt mer närmade sig, utan
att Armand kunde höra några steg. Han tog derför sitt
parti och gick rakt på skuggan.

Hastigt och med ett rop af öfverraskning stötte han
ånyo på sin granne, hvilken syntes ännu mer öfverraskad
af detta nya möte.

»Ah, ni följer mina steg, vördade fader!» ropade
Armand.

»Ja, jag glömde tacka er för i natt,» förklarade presten.

»Hå! . .. Tack sjelf!»

Sonen af Söder och Nord. I.

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free