- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
21

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad ni helst tycker om: ett solo af Auber eller en
qvar-tett af Halévy?... Vi hafva också Robert le diable att
bjuda på.»

»Och ni, monsieur Marie, blåser klarinett, som jag
ser,» fortfor poliskommissarien, vändande sig till en annan
herre.

»Och som ni äfven får höra, i fall ni önskar det,»
svarade Marie, i det han bläddrade i sin notbok; »det är
alls ingen konst, bara man känner noten och förstår sig på
klafFarna.»

»Och monsieur Guéronniére, som blifvit
orkesteranförarei» vände sig poliskommissarien till den unge mannen
som hållit föredraget.

»Denna tillfälliga befattning utgör min ära,» försäkrade
orkesteranföraren, utan att se upp från partituret,

»Hvad säger ni då om mig, som blåser fagott?» frågade
en annan med korpsvart hår och koppärrigt ansigte.

»Ah, monsieur Ctémieuxl» utbrast poliskommissarien;
»minsann har icke Nationals hela redaktion blifvit ett
harmoniskt sällskap.»

»Kan det vara någon hemlighet för er, att harmonien
alltid varit rådande inom National?» frågade Crémieux.

»Ni bar ej något uppmuntrande ord för mig,» sade
en man med jättelik växt och tjockt svart skägg, hvilken
uppreste sig med en flöjt i handen.

»Flöjten är just ett instrument som anstår er, monsieur
Caussidiére,» menade Didier; »det är så många smyghål
på flöjten.»

»Men jag trotsar er att, oaktadt er ålnatur, kunna
krypa igenom ett enda,» svarade Caussidiére.

Poliskommissarien vände sig föraktligt från flöjtisten.

»Behagar monsieur sitta?» frågade Armand, som utkom
från det inre rummet med en stol, den han stälde bakom
poliskommissarien.

»Det var artigt, monsieur Armand,» yttrade Marrast;
»vi hoppas få behålla monsieur Didier för hela aftonen . ..
lita på, ni skall få höra en ypperlig musik ... det bör bli
en angenäm nyhet tör en man som är invigd i alla konster
utom de sköna.»

»Utan tvifvel,» medgaf Didier, sättande sig; »det fattas
blott Louis Blåne vid violoncellen och Ledru Rollin vid
kontrabasen, så vore allt i sin behöriga ordning.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free