Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men pilen afskjutes utan vrede och mottages utan
hämd. Glädjens allt omfattande gudom uppmuntrar det
ena på samma gång han hugsvalar det andra eller, med
andra ord, läker i detsamma han särar.
Verldsföraktet och flegman, det förra med rynkad panna
och den senare med sömniga ögon, må gerna vid sitt inträde
i en fransk maskeradsalong ropa: »Det är galenskap, idel
galenskap!» Men följande ögonblick äro de bestämdt lika
galna som alla andra, utan att dagen derefter ens söka göra
sig reda för orsaken till metamorfosen, skimrande för deras
minne som en brokig dröm.
Ja, den är hänförande denna vilda lek, denna stormande
dans, som rasar der på teatertiljorna, belyst af tusentals
lågor som blända ögat, medan örat tjusas af den härligaste
musik. Men denna musik, hur stark och rytmisk den än
är, arbetar likväl fåfängt för att bringa den brokiga skaran
till takt och ordning.
Vi hafva aldrig sett några så dansa utan all takt som
fransmannen och fransyskan; men huru kan den glädje
bålla takt som icke erkänner några gränser? Huru är
ordning möjlig för de blad och blommor, som den osynliga,
men mäktiga väderhvirfveln sätter i rörelse?
Det är just deruti som det egendomliga, det hänförande
ligger, och man begriper snart hvarför orkestern, sina alla
basuner och pukor oaktadt, dukar under. Han delar alla
revolutionschefers vanliga öde att förgås i samma storm
han framkallat.
Det är, med ett ord, en dans hals öfver hufvud, endast
ett virrvarr af brokiga armar och brokiga ben man ser
framför och omkring sig.
Fransmannen och fransyskan, ifrån det ögonblick de
instörta i danssalongen, äro blott armar och ben, och dessa
i oupphörlig rörelse ända till dess sista trumpeten ljuder.
Ja, äfven efter afblåsningen.
Debardören dansar ännu, dansar öfver boulevarden,
dansar genom gränderna, dansar uppför trapporna till sjette
våningen, dansar i den trånga kammaren, dansar om alla
sina dansar i drömmen och dansar slutligen, väckt af
morgonsolens första stråle, emot sitt arbete, hvilket äfven går som
en dans.
Men hvem är då debardören?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
