Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vackra äro naturligtvis de första som afkasta den
besvärliga masken. De fula följa snart exemplet, liksom de
visste, att den sanna glädjen gör alla ansigten vackra.
På raderna är man deremot maskerad för hela natten,
liksom man är det för hela lifvet.
»Vet ni, jag är riktigt förtjust i er kusin,» hviskade
Collette i Armands öra.
Félix behöfde icke tala om sin förtjusning. Den
strålade i hans ögon, i hela hans ansigte.
Men så var han också ganska afundsvärd. Han ledde
vid sin arm icke blott den smakfullaste kostymen, utan äfven
en af de vackraste flickorna på maskeraden.
»Ni vet då redan, att han är min kusin?» frågade
Armand Collette.
»Ack, jag vet mycket mer,» svarade hon; »den stackars
gossen har ingen älskarinna, fast han varit tre dagar i Paris,
och det är ert fel, monsieur Armand.»
»Hur då?»
»Ni följer ju honom öfverallt med en mentors stränghet,
ni låter honom icke ensam taga ett enda steg ... Ni vill
till gubbe genast förvandla en yngling, som är född till
hjelte.»
»Hjeltel ... Min kusin redan en hjelte?» yttrade
Armand småleende.
»Ja visst . . . han har redan två dueller på halsen,»
förklarade Collette.
»Den ena på värja och den andra på sabel,» tillade
Félix med fortfarande munterhet. »Men se sådana löjliga
figurer derborta,» tillade han; »ohoj!»
»Min gud, hvad vill det sägal» ropade Armand, icke
delande sin kusins glada lynne.
»Två af de personer, som jag hjelpt utför trappan på
samma sätt som jag hjelpt er kusin, vågade nyss med någon
bitterhet anfäkta mig för min hjelpsamhet; men er kusin . . .
Ah, det är en förträfflig gosse, som jag bestämdt kommer
att älska både mycket och länge.»
Félix tryckte med strålande ögon debardörens begge
händer till sina läppar.
»Huru mycket det blir kan jag ej bestämma,» svarade
Armand; »men hvad jag bestämdt vet är, att det icke blir
länge, ty Félix går att låta döda sig... Han kan ju hvarken
handtera värja eller sabel... Ni kan väl icke fordra, made-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
