Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skred närmare ena väggen, förmodligen för att söka sig
plats på någon af sidobänkarna.
Armand följde och upphann honom.
»Furste af skogamal» började Armand samtalet; »tigerns
hud och vargens pels förråda grymhet och blodtörst, men
lamskinnsbrämen nedtill röjer mildare känslor . . .
Tilllåter du mig ställa till dem några frågor?»
Kolossen, som stannat och vändt sig mot Armand, såg
på honom en stnnd, hvarefter han nickade jakande.
Armand fortfor:
»Hvem skulle, när han ser dig så fredligt vandra på
detta ställe, kunna föreställa sig, att du i morgon klockan
io ämnar sluka ett lam i Boulogneskogen 1... Så påstår
likväl ryktet, men talar ryktet sanning?»
Tigerhufvudet gaf ånyo en jakande nick.
»Men ryktet påstår äfven, att det är tigern som utmanat
lammet, och att det senare, mer lyssnande till sitt mod än till
försigtigheten, antagit utmaningen... är det också sannt?»
Samma stumma jakande svar.
»Det är icke värdigt skogens furste, som ensam slagtar
hela hjordar, att välja till motståndare en enda medlem
deraf... Det är således för att rädda hans ära, på samma
gång jag skyddar mitt lam, som jag, hjordens herde, ber
tigern återtaga utmaningen och åtnöja sig med den vänliga
förlikning jag erbjuder å lammets vägnar.»
Kolossen satte sin lur för munnen, och Armand hörde
nr den följande dofva röst:
»När räfven kommer till tigern att bönfalla för lammet,
slukar han först den förre och derefter det senare.»
Detta ohöfliga svar öfverraskade något vår hjelte. Dock
dröjde han ej länge med sitt genmäle.
»Men när hörde man en räf vara så enfaldig, att han
instälde sig som böneman inför tigern?» sade han; »helt
annat är förhållandet med herden ... denne kastar sig öppet
och oförskräckt mellan vilddjuret och hjorden ... Du ser i
mig denne herde, och jag förbjuder dig röra mitt lam.»
»Godt!» svarade jätten genom luren; »tigern spisar
helst menniskokött, äfven om det tillhör en usling.»
»Ni har för stort gap att behöfva lur och för stora
tassar att gå på bal med,» ’svarade Armand, i det han
tem-ligen eftertryckligt trampade jätten på ena foten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
