- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
50

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid deras jämmerrop, som fylde hela salongen,
upphörde orkestern att spela, och det blef ett ögonblicks
tystnad, hvarunder man säg maskerna på raderna resa sig upp
och utsträcka sina halsar öfver gallerierna, för att se hvad
som föregick nere i salongen.

»Till vapen 1 Man anfaller obeväpnade medborgare,
man mördar värnlösa qvinnor! Till vapen!» skrek kolossen
med tigerhufvudet, afbrytande på detta sätt den hemska
tystnaden.

Skallet af denna röst, som hördes ända in i
korridorerna och foyer’erna, följdes af ett allmänt tumult.

»Till vapeni Till vapen!» genljöd då från alla sidor,
från alla vinklar och vrår af den stora salongen.

Den omkullslagne stadssergeanten var dock snart på
benen igen. Han drog genast värjan och kastade sig ånyo
mot masken med tigerhufvudet, men fick, innan han ännu
hunnit göra bruk af sitt vapen, af denne ett sådant slag
med messingsluren i hufvudet, att han för andra gången
stupade, men blödande och sanslös.

Nästan i samma ögonblick låg äfven hans kamrat, som
vidrörde masken med päronet, utsträckt på golfvet och
trampad under fotterna af dem som kullslagit honom.

De öfriga stadssergeanterna, jemte de vid dörrarna
posterade municipalgardisterna, blottade likaledes sina vapen,
men för svage att motså anfallet af hundratals masker, som
vräkte emot dem bänkar, fiolfodral och allt som närmast
var till hands, drogo de sig parerande intill en af väggarna,
för att der afvakta den förstärkning, som vid början af
oväsendet blifvit reqvirerad.

Emellertid sträfvade alla maskerna att komma ur ur
salongen, under skrik och jämmer af trampade och klämda.
När förstärkningsbataljonen ändtligen anlände, var det
knappast andra än qvinliga masker qvar i salongen, der allt bar
spår af oordningen och striden.

Så slutades den sista operamaskeraden i februari månad
1848.

Det var också den sista under konungadömet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free