Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke blott sitt fäderneslands nederlag, utan äfven sin egen
förnedring, och deraf låter sig också förklaras den sublima
glans, som konstnären så mästerligt förstått förena med
hatets vilda brand ... Denna tafla är otvifvelaktigt det bästa
som flutit ur Horace Vernets pensel.»
»Ni vet förmodligen, att Horace Vernet bland franska
målare har det största namnet,» fortfor konstnärinnan, »och
man kan nog förstå den beundran och hänförelse alla egna
honom, om man också icke sjelf helt och hållet kan dela
dem. Han har den sällsynta förtjensten att vara af sin tid
och att för sin konst kunna begagna sig af moderna
element. Derför är ingen sä lätt att fatta som han. Ni har
sett hans många bataljstycken i Versailles. I dessa bar man
nästan hela historien om våra afrikanska krig, om ej just
ett epos, sä åtminstone bulletiner. Hans minne är rikt,
öfvadt och snabbt som en improvisators. Han minnes allt
hvad han sett, och han har sett allt. Han skulle ur minnet
kunna uppläsa alla verserna ur koranen på arabernas sablar
och uppräkna alla broderierna på kabylernas jackor. Allt
målar han hastigt och utan att taga någonting tillbaka samt
med en obestridlig originalitet. Man skulle kunna säga, att
han mer skrifver än målar. Med samma hastighet och
förkärlek beskrifver han naturen, så väl i dess förstörelse som
i dess prakt, ty han förstår ej eller har ej tid att idealisera.
Också har han ingenting gemensamt med antiken. Hvarken
Fidias ellar Rafael ha funnits för honom.»
»För hvarje gång jag återser denna tafla,» återtog
hertiginnan, »kommer jag ihåg en annan målning, som jag
såg i fjol sommar, när jag med min onkel var i Florens.. .
det var den olycklige Allori’s tafla öfver samma ämne . . .
Allori, ehuru mycket ung när han dog, var dock en bland
de förnämsta af Italiens målare. Horace Vernet kommer ej
upp emot honom, om man också måste medge, att den
förres Judith, framstäld före mordet, gör ett mindre hemskt
intryck på oss än den senares, som efter att hafva verkstält
det, står triumferande och håller vid håret Holofernes’
af-huggna hufvud.. . Den arme Allori!» tillade hertiginnan
med djupt vemod i rösten.
»Han var då mycket beklagansvärd, den unge målaren!»
frågade Armand.
Allori har i sin tafla öfver Judith och Holofernes
tecknat sin egen historia,» svarade hertiginnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
