Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett dårhus ... Nu förstår ni, hvad jag menade när jag sade,
att taflan i Florens är Allori’s egen historia.»
»En sorglig historia yttrade Armand, och som
bevisar att snille och svaghet icke utesluta hvarandra.»
»Ni anser Allori för svag?»
»För en af de svagaste, madame,» svarade Armand.
»Hvad skulle ni ha gjort i Allori’s ställe?» frågade
hertiginnan småleende.
»Om jag icke kunnat dölja min kärlek inom migsjelf,
skulle jag, från det ögonblick jag blifvit öfvertygad om att
den icke delades af henne åt hvilken jag egnat den, dragit
mig tillbaka och aldrig gifvit henne tillfälle att med förakt
och hån bemöta den. På detta sätt skulle jag kanske lyckats
öfvertyga mig om, att sådana känslor som föraktet och
hånet icke voro möjliga hos den jag älskade . .. Det skulle
ha blifvit min tröst att kunna bibehålla hennes bild lika god
och ren som den var i det ögonblick jag öppnade mitt hjerta.»
»Men om ni icke kunnat öfvertyga er derom ?»
»Så hade jag likväl icke gifvit hennes ansigte åt Judith,
ty detta är, enligt min tanke, en grym hämd, och hämden
är oförenlig med den sanna kärleken ... Icke heller hade
jag fäst ett afhugget hufvud med mina anletsdrag vid
Judiths fingrar, ty detta är att låta inför samtid och
efter-verld föraktet, hånet och grymheten triumfera öfver den
skönanste känsla som himmelen gifvit jorden.»
»Ja, ni har rätt, tusen gånger rätt,» gillade hertiginnan,
och den blick hon dervid skänkte den unge mannen var
mer än ett blott gillande: den var ett återsken af hennes
aktning för honom, kanske äfven af en ännu varmare
känsla. Hertiginnan blef ånyo tankfull och begrundande.
Hennes panna hvilade ånyo mot hennes hand, under det
en lätt rodnad jagade öfver hennes kinder.
Armand, öfversäll både af hennes ord och blick, men
för grannlaga att besvära henne med egna ord och blickar,
tog några steg framåt och stannade framför en annan tafla,
utan att likväl egna den någon synnerlig uppmärksamhet.
När ögat njuter af inre syner, hvad kan man väl se i
den yttre verlden?
Hertiginnan förblef icke länge i sin tankfulla ställning;
slutligen närmade hon sig samma tafla.
»Ni betraktar en tafla af Ingres, också en af cheferna
för den franska skolaD,» sade hon; »liksom koloristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
