Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kryper ni ihop till en mygga i handlingens ögonblick ...
Ni borde strila af lycka och seger, men ser ut som vore
ni dömd ifrån lifvet. Jag begriper ej, huru jag någonsin
kunnat älska er.»
»Denna kärlek har varit min olycka,» svarade hertigen,
torkande sin panna.
»Otacksamme!» yttrade markisinnan, petande ned en
annan lock till lekkamrat åt den förra.
»Hvad har jag er att tacka för?» frågade de Beaudreuil
med bittert leende.
»För de millioner som ni ärfver efter er gemåls onkel,»
svarade hon vårdslöst.
»Ni har varit och är ännu mitt lifs onda engel,» sade
hertigen.
»Hör på, hertig!» yttrade markisinnan; »jag kallade
er pultron, och hvarje ord af er, hvarje blick bekräftar
denna benämning... Men ni förtjenar den äfven i dubbelt
hänseende... Jag förstår nog, att man känner oro efter en
sådan gerning som den ni utfört, ty att den är kinkig, det
vill jag ej bestrida... En Géronniére, hur eländig han än
var, har likväl haft lungor att andas med som andra
men-niskor.. . Men att ni, som haft mod att smida nyckeln till
det lås som hittills stängt er från de många millionerna,
efteråt, och sedan ni öppnat låset, sjunker tillsammans som
en nervsjuk gubbe, det är icke värdigt den hvars
förfäder med svärdet i hand plundrat Italiens och Spaniens
skattkammare, bränt deras städer och slagtat deras
inne-byggare... Men icke nog dermed .. . För att gifva luft
åt ert beklämda bröst, för att hugsvala ert samvete, vill
ni icke allenast göra mig till er medbrottsling, utan äfven
välta hela skulden på mig... det är att drifva fegheten
utom tillåtna gränser, det är att vara pultron dubbelt.»
»Derför min bäste hertig,» fortfor markisinnan, »kan
det ej vara ur vägen att något uppfriska minnet af det
förflutna, emedan jag ej vill, att ni förblir i den falska
tron, att det är jag som förorsakat den olycka ni klagar
öfver, då det tvärtom är jag som befrämjat er lycka. . .
Var derför god och egna mina ord någon uppmärksamhet 1»
Hertigens skygga blick bebådade ingen uppmärksam
åhörare.
»När jag för tvenne år sedan lemnade Paris, detta
Paris som jag så mycket älskade,» började markisinnan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
