Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter nigra minuters förlopp inträdde bertigen i
hertiginnans kabinett i djup sorgdrägt, liksom hon.
»jag tackar er, madame, för er godhet att vilja se
mig,» började hertigen, tagande plats pä en stol närmast
kåsösen, på hvilken hertiginnan satt; »jag sökte er under
det ni var borta, som ni kanske vet, men min olycka att
då icke träffa er är fullkomligt försonad med den lycka som
denna stund bereder.»
»Har ni bestämt, när min onkel skall begrafvas?»
frågade hertiginnan.
Hertigen såg något öfverraskad på sin maka, liksom
hade han väntat ett annat svar på sin artiga fras.
»Ni känner utan tvifvel,» svarade han emellertid, »att
ett lik måste begrafvas 48 timmar efter dödsfallet.»
»Visserligen... således?»
»I öfvermorgon förmiddag klockan tio skall den döde
föras till Madeleinekyrkan, men dessförinnan, eller klockan
nio, nedställas i portgången, som för detta ändamål draperas
med svart kläde, dekoreradt med fransar och tofsar af
silfver.»
Upplysningsvis bör kanske nämnas, att en eller två
timmar före afförandet till kyrkan eller begrafningsplatsen
brukar man i Frankrike till allmänt beskådande nedställa
kistan i portgången af huset der den döde bott.
Kistan är af ek eller simplare träslag allt efter
omständigheterna, men af släta bräder, sammansatta i form af
en vanlig låda.
Innan kistan således nedställes, är dess lock redan
påskrufvadt.
Liket visas sällan, ty i Frankrike består man ej de
döde sådan toalett som i Sverige. En skjorta, ett lakan
och litet pappersspän anses mer än tillräckligt för en
grafvens invånare.
I portgången är ett svartklädt altare, hvarpå brinna
ljus, fler eller färre, också efter omständigheterna.
Hvar och en som går förbi en portgång der ett lik
är utstäldt stannar, blottar sitt hufvud och vidrör
vigvattens-qvasten, hvilken räckes den inträdande af någon på stället
varande kyrkans betjent.
Möter man på gatan ett lik, som affiöres till sitt
blif-vande hem, blottar man jemväl sitt hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
