Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Den blå mannen har icke ens någon betjent eller
städerska, som kunde taga emot visitkort, i fail man vore
hugad att lemna honom ett sådant.
Nyfikne, som velat veta, huru en menniska hvilken de
ansågo för rik bergade sig utan betjent eller städerska, hade
flere gånger lemnat sina sängar mycket tidigt enkom för att
gå förbi fönstret till det besynnerliga hvalfrummet.
De hade då funnit fönstret öppet och Den blå mannen
sjelf stökande derinnanför med uppbäddning, sopning och
damning.
De nyfiknaste hade gått fönstret så nära som möjligt
och dervid blickat in i hvalfrummet, hvars hela bohag med
lätthet kunde uppfattas i en enda blick.
De hade icke kunnat upptäcka mer än den tarfligaste
enmanssäng, en ännu tarfligare stol och ett bord, som stod
lutande och icke uppbar något annat än ett halft dussin
böcker med fula, af ålder brynta pergamentsband.
Dock, vi hade så när glömt omnämna en fjerde möbel,
nämligen en halfannan aln hög sten i form af ett altare,
som står invid väggen midt emot fönstret.
Men altaret har ingen prydnad, icke ens ett krucifix.
Hvad kan väl ett sådant altare betyda?
Ingen har sett Den blå mannen i kyrkan, ingen har
hört att han biktat sig för någon prest.
Blå mannen är således ingen gudfruktig man.
Men hvartill då altaret i hans ensliga boning? Kanske
tillbeder han, lik Sokrates, den okände guden, hvilkens
kropp är himmeln och hvilkens skugga är solen.
Det är klart, att ett sådant original som Den blå mannen
långt före detta ådragit sig allmänna uppmärksamheten.
Han är småpjoskig, sade och säga ännu de bättre, och
de sämre upprepa ofta hvad de bättre säga.
Man vänder sig om och ler, när man gått förbi honom
på bulevarderna.
Men när han visar sig i folkqvarteren, ropar man
öfverallt: »Se der Den blå mannen I» och allas hufvud blottas
för honom, allas blickar följa honom så länge han synes,
och tårar af tacksamhet glittra i Den blå mannens spår.
Men Den blå mannen vänder sig aldrig om för att se,
hur det glittrar i spåren.
Regeringen, förtjust i en menniska som, utan att
uppbära lön eller fordra ersättning, icke blott mättade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
