Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in till den misstänkte presten, men detta går dock icke
gerna för sig utan oväsen och buller... Varnade och
förberedda genom detta buller, skola bofvarne rusta sig till
försvar och länge göra mig segern stridig... Ja, hvem vet,»
tillade han rysande, »de skola kanske, hellre än att se sitt
byte i mina händer, döda sitt offer.»
»Men om,» tänkte han vidare, »om jag genom deras
källare, hvars gemenskap med vår ingen anar, kunde smyga
mig oförmärkt på banditerna, hvilken stor öfvervigt skulle
jag icke derigenom vinna!... Låt vara att dörren derinnanför
är stängd; det skall i alla fall bli mig lättare att bryta upp
den än att ifrån gatan anfalla huset... Raskt till verket,
men forsigtigt!... Ingen tid att förlora.»
Armand stälde lyktan från sig invid väggen och ryckte
äfven upp piken.
Derefter hukade han sig ned och började skrapa undan
mullen.
Sedan detta väl var gjordt, löste han värjklingan från
skärpet och lade den bredvid sig.
Han uppdrog äfven sina terzeroler, för att under
krypandet genom öppningen i muren icke vara besvärad
af dem eller göra sig någon skada, och lade likaledes dem
på marken, men så nära att han, i händelse af behof,
genast kunde ha dem till hands.
Slutligen, och efter det alla nödiga försigtighetsmått
blifvit vidtagna, fattade han med begge händerna uti de
rostiga jern, hvarmed stenluckan var kantad, och började
varsamt draga den åt sig.
Sedan Armand väl fått upp den tunga stenluckan,
stödde han den mot piken, så att den icke mätte falla ned.
Han lyssnade ånyo, men ingenting hördes. Han tittade
in i öppningen, men såg ingenting.
Han tog lyktan och förde denna in i gluggen, och då
såg han hvad han icke kunde påminna sig ha sett, när
han första gången kröp in i denna hemlighetsfulla källare:
han såg nämligen något grått tyg, som hängde innanför
och tätt intill gluggen.
Han kände med handen på detta tyg och vidrörde ett
stycke grof väf.
Han tryckte derpå och fann att väfven, som obetydligt
gaf efter, var hårdt spänd innanför, blott utgörande en
mindre del af ett större stycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
