Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugusjette kapitlet.
Den blodröda fanan.
Ungefär vid samma tid på aftonen som den händelse
timade, hvilken i nästföregående kapitel skildrats, sutto i
ett annat underjordiskt rum tvänne personer.
Rummet var litet, väggar och tak mörka och fula,
möblerna, ett bord och tvänne stolar, omålade och rankiga.
Ett smalt ljus med lång veke brann i en jernstake på
bordet.
Det var ingen treflig bostad.
Den ene af de begge personerna var Félix Lambert.
Den andra, yngre och spädare än den förre, var
visserligen klädd i blus och pantalonger; men man igen-
kände dock i det fina vackra ansigtet hertiginnans
kammarjungfru.
»Men, gode Félix, hur länge skola vi dröja bär?»
frågade Collette, öfverfarande med orolig blick den dystra
kammaren.
»Jag har svårt för att säga det,» svarade Félix; »men
länge bör det ej kunna dröja.»
»Men du har ju uträttat ditt ärende?»
»Ja visst.»
»Hvad väntar du då på?»
»Du är så nyfiken, söta Collette.»
»Nej, men jag är orolig för din skull, Félix ... Detta
ställe behagar mig icke.»
»H varför?»
»De personer som jag redan sett förefalla mig ganska
förfärliga.»
»Bah . .. fattiga, men ärliga arbetare ... några andra ha
vi ej sett.»
»Det är möjligt, men...»
»Vet du, Collette, att den der drägten riktigt klär
dig,» komplimenterade Félix, mönstrande med välbehag sin
älskarinnas gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
