Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro alltid helsosamma för en barrikad,» menade eleven af
Polytekniska skolan, »stenarna blifva derigenom mer
sammanpackade och barrikaden följaktligen fastare.»
»Men den nionde och tionde öppna bresch,» anmärkte
Armand.
»Betyder ingenting,» svarade Laborde; »för att hafva
någon fördel af breschen måste den anfallande truppstyrkan
vara dubbelt så stark som den nu är... Deremot vore under
närvarande förhållanden en bresch oss till mycken nytta.»
»Hur då?»
»Jo, det är ju klart att med hundra soldater som stupa
i breschen stanna äfven hundra musköter qvar, och det är
just sådana vi behöfva, ty af armar ha vi gudi nog.»
»Men,» anmärkte Eugéne, som stod bredvid, »hvad
skulle Sainte-Cécile säga, om man torkade henne i ögonen
innan hon ännu gråtit?»
»Sainte-Cécile?» upprepade Armand förvånad.
»Sacre-dieu, jag glömde Sainte-Cécile,» svarade Laborde;
»men har ingen fara.»
»Hvem är Sainte-Cécile?» frågade Armand.
»Det är ett helgon, hvars tårar intet samvete kan bära,
de äro så tunga att till och med en munk skulle skälfva
dervid.. . Och likväl har den arma Sainte-Cécile blott ett
enda öga.»
Laborde böjde sig öfver barrikaden och visade Armand
ett rundt blecklock på den sidan som vette åt torget.
Armand förstod nu hvem Sainte-Cécile var, och han
tycktes glädja sig öfver att hafva gjort bekantskap med ett
helgon som kunde gråta så mycket med ett enda öga.
»Men hvad är det?» frågade Armand, blickande utåt
torget; »kommer icke der en ny parlamentärl... I dag slår
man riktigt på stort.. . Denna gång skickar man oss en
löjtnant af linien.»
»Och med en hvit fana,» inföll Laborde; »det är
åtminstone militäriskt och artigt... Men, au diable, jag känner
löjtnanten! Jag har valsat mecj hans flicka på sista
operamaskeraden, och han var på långt när icke så belåten med
min vals som hon ... Han sökte derför gräl och ville slåss
med mig, men jag slåss icke gernä för loretter, och dessutom
var det ganska onödigt, ty hvad tjenar väl till att slå den
ur fältet som man redan slagit ur brädet 1 ... Emellertid vill
jag ej tala med honom ... Jag kunde komma att dra på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
