Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessas officerare hafva ingenting deremot, ty de vilja
nägot längre lorgnettera Liberté, hvars skönhet de, utan
afseende pä hennes gudomliga natur, uppskatta i dess fulla
värde.
Äfven Liberté är nöjd med uppehället, ty hon önskar
de vackra kyrassiererna lika godt som alla andra.
Fröjd, beundran och förtjusning ä ömse sidor.
Slutligen sätter sig täget änyo i rörelse, visserligen
under mycket buller oeh larm, men utan ringaste oordning.
Men när det hunnit fram till utrikesministerns rikt
upplysta hotell, hejdas det af den der uppställda
infanterifyrkanten och nödgas stanna.
»Hvad är det!» ropar Simon; »hvarför hindrar man
oss att täga vidare?»
Fyrkanten öppnas, och en officer till häst rider fram
mot vagnen.
»Félix, tag tömmarna sä länge,» befaller Simon; »jag
vill tala nägra ord med den der officeren.»
Félix intager körsvennens plats, och Simon stiger ned
frän vagnen.
Liberté stär lugn pä sin upphöjda ställning, synlig för
alla, firad af alla.
Hennes ansigte har detta sublima uttryck som
konstnären söker gifva sin madonna. Liberté har ej öga för
bajonetterna, som glindra emot henne, ty hon stär pä den
klara aftonstjernan, omdansad af hyllande verldar.
»Ni hör att ni ej fär passera,» ropar officeren till Simon,
som stär panna mot panna med officerens häst.
»Det var märkvärdigt!» svarar Simon; »ingen har
hindrat oss förut.»
»Jag ser nog det,» yttrar officeren; »men här fär ingen
passera.»
»Men, monsieur, ni mätte väl se, att ni framför er har
en glad folkhop utan vapen och till det mesta bestäende af
qvinnor och barn ... Hade vi velat beväpna oss, sä hade
det varit en lätt sak, ty i Saint-Antoine finnas vapen till
öfverflöd... Var derför god och lät oss fardas vidare.»
»Nej!» svarar officeren kort; »vänd genast om, ty ingen
fär passera.»
Hvita Björnens galla börjar koka, men han är för klok
anförare att inläta sig i strid mot en beväpnad styrka, när
han icke känner sig rustad dertill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
