Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad döden i vattnet är ljuf!» sade han, insupande
begärligt den friska luften, »och hvad man kommer direkte
till himmelen!»
Han tillslöt ögonen för att desto angenämare
öfver-raskas, när han öppnade dem i paradiset.
Han förestälde sig dessutom, att salig Marguérite, hans
hustru, biträdde helgonen vid upphalningen.
Det bar allt högre och högre.
Maugiron hade uträknat, att han redan borde vara ett
godt stycke öfver Notre-Dame, när charen med ens stannade.
Han öppnade litet pä ena ögat och tyckte att det var
väl mörkt för att vara i ljusens boning; men som han
kanske trodde att han ännu blott befann sig i portgången
eller tamburen till den eviga salen, så tillslöt han fromt
sitt öga ånyo.
»Au diable, hvad är det!» hördes helt nära en hes röst.
Förskräckt slog Maugiron upp begge ögonen.
Skulle det mot all förmodan burit till helvetet?
Nej, hvarken till himmelen eller helvetet, så framt
man icke ville anse Paris för begge delarne.
Maugiron igenkände kajen och stod öga mot öga med
en annan »successeur de son pére», en annan hederlig
vinhandlare, hvilken, i likhet med Maugiron i forna tider,
nattetid hemtade upp Seines rika najader för att viga dem
med några fattiga fauner från Surennes alltför syrliga vinfalt.
Men var hans förvåning stor, så var deras som
upp-hemtat honom icke mindre.
Mycket har man fiskat upp ur Seines botten, såsom
guldskäror från druidernas tid, romerska legioners
kopparsvärd och nittonde århundradets oskyldiga viner. Men en
vinhandlare, en lefvande vinhandlare, en sådan fisk ur så
grumligt vatten, aldrig.
Nog fick Paris den gången roligt. Också strömmade
hela Paris till för att dricka vin hos Maugiron.
Men boden var stängd, ty Maugiron, som förkylt sig på
sin himmelsfärd, låg sjuk, och det bästa tillfallet att komma
upp till de hundrafemtio var följaktligen förloradt.
I stället gick Paris till den som fiskat, och denne tog
hvad den rätte och sannskyldige »successeur de son pére»
bort hafva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
