Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige på verldsexpositionen i London 1851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ VERLDSEXPOSITIONEN I LONDON 1851. 83
saknade, var just det som Sverige i främsta rummet bort
skicka.
Merendels anser man i utlandet Skandinavien för ett
björnarnas och vargarnas land. Om det ändå hade varit
representeradt som sädant! Danmark, vår granne äfven i
Kristallpalatset, hade det vackraste skinnverket på
expositionen; men från Sverige icke det ringaste i den vägen,
oaktadt det varit den lättaste sak i verlden att skicka
åtminstone en vargskinnspels, en fotsack af björnhud eller en
skälskinnskoffert, hvilka trenne persedlar, jag är öfvertygad
derom, skulle gjort himmelsvidt större effekt än dessa
prof-lappar på siden man ditsändt, infattade, gubevars, mellan
glas och ram, liksom det verkligen varit något att visa
inom ett hus, der hela väggar äro klädda med sidendamast
och moiré. Men, i parentes sagdt, när Sverige ville visa
ett prof på sin sidentillverkning, hvarför ej då skicka det
bästa deraf? Hans excellens Gustaf Löwenhjelm har med
en patriotism, sällspord hos vår svenska aristokrati,
tapetserat en af sina salonger i Paris med sidendamast från
Sverige, och hvilken vunnit till och med fransmäns bifall.
En enda våd af samma tillverkning i det svenska facket
af den stora expositionen, och det hade åtminstone varit
något.
Turkiet, som säkerligen icke vet hvad det vill säga
att skotta snö och åka på slädföre, bjuder likväl på en
släde, visserligen rik på purpur och guld, men med ganska
klumpiga former och medar. Sverige, snöns och slädförets
hembygd par préférence, har icke kunnat beqväma sig till
att visa ett enda af sina vinteråkdon. En af våra fina vackra
kappslädar med sin hud af björn eller ren skulle i
Kristallpalatset väckt mycken uppmärksamhet och dessutom varit
det enda i sitt slag.
Jag letade bland Eskilstunas ganska vackra, men alltför
fåtaliga stålsmiden efter ett par skridskor, hvilkas framvisande
just kunnat anstå ett land, som mer än hälften af året har
hela sjöar och elfvar att svänga sig på. Men jag letade
förgäfves, då jag deremot på Frankrikes afdelning upptäckte
flere par af dessa’ skodon, skickade från Paris — Paris, som
endast, och detta likväl högst sällan, har fontänerna att
åka på.
Jag såg alltid mycket folk samladt kring en liten
kakelugn från Frankfurt. Denna kakelugn, mot hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
