Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TAL OCH BIKSDAGSANFÖKANDEN.
att kunna fälla en oskyldig, och olyckan att hafva aflifvat
en oskyldig uppväger i mångdubbelt mått den tvifvelaktiga
lyckan att aflifva om också flere skyldiga, ]ag minnes en
händelse från min tidigare barndom, men som ännu i dag
upprör hela min själ. På en landsväg i södra Sverige
fanns en resande rånad och mördad. Man spanade efter
mördaren och påträffade snart icke långt derifrån en sofvande
tiggare. I hans ficka låg en blodig knif, och han
innehade några bankosedlar, alldeles för stora för en tiggares
påse. Han greps, nekade till brottet, och åklagaren gjorde
sig en ära af att få honom fäld. Medel dertill hafva aldrig
saknats. Jag vet ännu icke, om de användas ännu i dag,
men nog har jag nyligen vid en mordransakning hört dem
af åklagaren påyrkas, ehuru domstolen afslog yrkandet.
Den ifrågavarande tiggaren bekände slutligen, dömdes till
döden och skulle föras ut till straffet, då i ett annat
landskap några förbrytare grepos, som bland andra brott äfven
bekände sig skyldiga till det för hvilket tiggaren var dömd.
Han återfick naturligtvis sin förlorade frihet; men det var
någonting annat som han under tiden förlorat och icke
återfick, nämligen sitt förstånd. Vanvettig irrade han från
dörr till dörr, den arme tiggaren, som snart blef glömd.
Men den bittra almosa samhället gifvit honom bör aldrig
glömmas, allra minst vid en fråga som denna.
Jag hyser ingen aning om en lycklig utgång i dag.
Men ifrarne för dödsstraffets afskaffande få trösta sig med
Laboulayes ord: »Nya sanningar behöfva nya slägten, något
som reformatorerna, trots sin stora otålighet, borde lära
sig förstå.» För min ringa del förtviflar jag icke det
ringaste om framtiden. 1 likhet med en hvar inom kammaren
har jag med största uppmärksamhet afhört dagens illustre
förste talare *, och jag vet nog, att från det hållet icke
kan komma annat än de bästa och ädlaste afsigter. Men
i dag har han icke öfvertygat mig, och icke heller tror
jag med honom, att den del af jorden der dödsstraffet är
afskaffadt är en »liten försvinnande del». Långt ifrån att
vara något försvinnande, är det tvärtom ett framåtskridande
till en allt högre grad af mensklig kultur och rättvisa, och
det skulle hedra vårt land att kunna sluta sig till de folk
som ställt sig i första ledet.
* H. exc. justitiestatsministern friherre De Geer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
