Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första aktion.
99
rusade fram, med fara för mitt
i eget lif. — Jag tog henne i
mina armar, då hon höll på
att dö af förskräckelse.
noach. Då skenade äfven
du och förklarade henne din
ömma låga.
Adolf. Ack, morbror!
noach. Ja, så går det till.
Adolf. Jag darrade mer än
hon — jag förde henne
tillbaka till sitt sällskap. —■
Hennes tant, som trott henne
vara förlorad, kysste henne,
öfverhopade henne med
smekningar och gaf inte minsta
akt på mig. Man satte henne
upp i en vagn —
noach. Och du stod der,
som hade du sålt smöret och
tappat penningarne?
adolf. Hon kastade på mig
en blick, som tycktes säga:
Tänk på mig, jag skall aldrig
glömma digl
noach. Och sedan ?
adolf {sorgligt). Sedan har
jag inte återsett henne.
noach. åh! Det var ett
ömkligt slut på komedien.
adolf (lifligt)- Otröstlig
öfver att jag inte frågade efter
hennes eller hennes fars namn,
irrade jag två hela månader
omkring i Göteborg och trakten
deromkring — alla aftnar
var jag på spektaklet —
detta gjorde mig förlustig min
plats på kontoret — men
jag-saknar den inte stort — huset
Rikson vår nära att ge upp
staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
