Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
låk.abj5n.
nu också fått bot derför. Jag fruktar jag blir en ofärdig
menniska för hela mitt lif; jag motser med fasa en
kommande ålderdom.
lo vänder. Får jag den äran känna på pulsen?
patienten. Ingen fara med pulsen — den porlar som
en vårbäck; men mina ben äro ruinerade. — Herr lifmedikus
har. väl hört, att mamsell Taglionis vagn i går afse drogs
hem af en hop unga intressanta karlar. Herr lifmedikus
kunde väl föreställa sig, att jag också skulle vara med.
lovander. Var så god sitt och berätta, för all del,
hur det gick till.
patienten. Jo, på det här sättet gick det till:
Kupfclter.
Mel.: "Lik en Aphrodite» (Wadmans sånger).
I.
Jo, min herre, säg mig, var det ej räson i,
Att jag, liksom andra menskor tusental,
Skulle gå och se den firade Taglioni,
När hon på teatern höll sin första bal?
För en tia banko köpte jag en krans,
Lindad in med verser, att uppmuntra hennes dans.
Och så kom jag upp och jag fick skåda henne.
An hon svängde kring, än stod hon på ett ben,
Mycket bättre än jag står på mina tvänne,
An hon balanserade uppå en törnros klen,
Än hon gjorde skutt så höga som vår sol,
Och som vingar fladdrade den tunna hvita kjol.
3-
Men när det var slut och jag gick från spektaklet —
Folket omkring vagnen trängdes då som bäst —
Med de andra bums jag ställde mig i skaklet,
Fast jag aldrig nå’nsin tjenstgjort såsom häst;
Och så bar det af som hin var oss i häl’n.
Aldrig har jag slitit så som när jag var i sel’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
