Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TBKDJK AETKN.
165
brottens förökande, sedlighetens aftagande och sà vidare.
Men snart kommer ett nytt ämne och undantränger det
förra. Det behöfs bara en lindansare eller ett
konst-beridaresällskap för att jaga den blodigaste tragedi ner i
glömskans flod.
anna (med handen på sitt bröst). Men hvad som
härinne stär inristadt jagas inte ner i glömskans flod.
jäger. Medvetandet af nya, troget uppfyllda pligter
skulle snart jaga ur ditt bröst de gamla skräckbilderna.
Det finns blott en blygsel som är verklig, och det är
blygseln öfver ett fel, som ingen ånger begråtit, ingen
bättring försona’t. Mången helgedom har blifvit rånad,
men icke förlorat sin heliga betydelse för det. Atina!
Jag har fått en domarebefattning aflägset i de norra orterna
af riket. Vi äro der långt skilda från alla de ställen,
som endast påminna oss om våra ömsesidiga förluster och
lidanden.
anna (Intar sig öfverväldigad mot ]ägers bröst). Jag är
van vid sorgen; men glädjens utbrott kan jag icke bära!
Det kunde då finnas en sällhet för mig! (Dörren öppnas.)
jäger (lindande sin arm om hennes lif). Le då än en
gång mot lifvet I — Anse det förflutna endast som en blodig
ryslig dröm!
anna (slitande sig lös ur fägers famn). Nej, detta paradis
kan ej öppnas för mig. Vid dess tillslutna port står en
straffande ängel. Men jag vill följa dig, du ädle, hvart din
bana leder. Som tjenare vill jag följa dig — troget tjena
dig och — henne som den belönande försynen en gång
skänker dig. Mer än barn och mor och maka vill jag vara
för dig! (Kysser hans båda händer.) Mitt Gud, mitt allt 1
— — Jag har mycket att försona, jag, och aldrig kan jag
det! — Jag har förkrossat det ömmaste fadershjerta! Mörkrets
alla andar jagade jag in i den renaste själ! — O, det var
förfärligt 1
jäger (nalkas henne). Anna!
anna (under förtviflan vridande sina händer). Men
hämden kom! Straffet kom! — Mord! Sjelfmord! — En
moder, som måste lefva skild från sitt barn! ■— — Och
slutligen en qvinna, som inte en gång vågar bli lycklig vid
en hederlig mans hjerta! — Det är för mycket! För mycket 1
— O! (Dignar sanslös ner vid ]ägers föller. Dön en skakas
våldsamt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
