Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Två anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 TVÅ ANKLAGADE.
händer, och hastigare än vi hunnit nedskrifva det kastades
stadens trenne hjeltar med blödande hufvuden öfver
polis-betjentens kropp, hvarefter Ros, sedan han slängt från sig
handklofvarne, tog ett skutt öfver bänken och hastade ut
på dörren.
Utkommen i förstugan, satte han utanlåset för dörren,
flög derefter uppför trapporna och störtade in bland den
massa af menniskor, som der trängdes, för att komma ut på
gatan. Flyktens ifver gjorde honom mer våldsam än
för-sigtigheten medgaf; han knuffade, sparkade och bet omkring
sig som en galning, utan att hvarken se eller höra; han
slog omkull och trampade ner allt som fanns i hans väg.
Derigenom riktade han allas uppmärksamhet på sin person.
Också hade han knappast vidrört det nedersta steget af
port-trappan, förrän han igenkändes af flere personer, bland dem
äfven af några polisbetjenter.
»Tag fast tjufven! Tag fast tjufven!» skallade från alla
håll, och från alla sidor utsträcktes armar för att fasthålla
honom. Lik en folkilsken vild tjur, rände han igenom allt
motstånd och hans grofva knöliga armar föllo som släggor
öfverallt der han for fram. Dem han ej kunde komma åt
med armarne buffade han omkull med sitt långt
framåt-skjutande hufvud. Sålunda befriad från dem, som nappat
tag uti honom, ilade han fram till träbron eller den så kallade
spången, som ledde ifrån Helgeandsholmen till Mynttorget.
Den breda vackra jernbro, som nu pryder platsen, fanns ej
på den tiden.
»Han springer till spången! Han vill öfver spången!»
skreko de eftersättande; »ha, ha, ha! Nu är han fast! . . .
Låt honom springa bara! ... Nu är han fast!...»
Hunnen till spången, finner flyktingen den, till sin
stora bestörtning, i anledning af en företagen reparation
upprifven. En fem à sex alnar lång öppning gapar emot
honom, och på ett djup af flere fot ser han Norrström vräka
sina fradgande böljor mellan stora, hvassa, uppskjutande
stenspetsar.
Den skränande folkskaran närmar sig allt mer och mer.
Han är nära att bli gripen. Förtviflan förlänar honom i
detta ögonblick öfvermenskligt mod och öfvermenskliga krafter.
Han vågar ett förtvifladt hopp öfver den rofgirigt gapande
afgrunden och — står nu oskadad på andra sidan derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
