Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅGA.
sig fast vid några mossbeklädda stenar, hvilka vickade till
vid hvarje rörelse hon gjorde, hotande att medfölja henne
ner i den murade grafven.
Anker kastade sig framstupa tvärs öfver den smala
muren och fick tag i flickan just i det ögonblick stenarne,
vid hvilka hon höll sig fast, lossnade, samt lyckades på
detta sätt rycka henne ur den lifsfara, hvari hon sväfvat,
hvarefter han bar den sanslösa till ett säkrare ställe, der
han mötte den äldre damen och betjenten, hvilka, mållösa
af förskräckelse, mottogo den räddade i sina armar.
Den unga damen återvann s«art sansningen, mötte sin
räddares ögon och räckte honom småleende sin hand.
Skalden hade äfven rusat upp och skyndat mot ruinen,
men stannade på halfva vägen, liksom hade han med ens
blifvit rotfast i jorden, och betraktade med ögon, som
röjde den djupaste öfverraskning, uppträdet på muren. Han
såg Anker länge samtala med de båda damerna och
slutligen taga afsked af dem, hvarefter de med sin betjent
aflägsnade sig, under det Anker återvände till vännen, hvars
blickar fortfarande stirrade åt det håll, dit damerna
begåfvo sig.
»En lycklig stjerna har tindrat öfver mig i dag,» sade
Anker till poeten; »först dig och sedan henne... summa
summarum: tvänne sköna lif inom loppet af en half timme ...
det är mer än mången kunnat åstadkomma under hela
sin lefnad.»
Skalden svarade intet.
»Hvad tänker du på?» frågade häradshöfdingen; »titta
på min hand, så skall du få se något... ser du på
1111-fingret den der lilla ringen med briljanterna uti?... Nyss
satt den på ett mycket vackrare finger, det kan jag försäkra
dig, min bror!»
Skalden teg.
»Du skrifver en ny vers i mitt album,» fortfor den
andre, »och den juvelen skäms inte heller för sig... Men
hvad går åt dig?... Du svarar inte ... Ser du kanhända
din Amanda på något guldmoln i vester?»
Skalden tryckte hans hand i sina båda och sade:
»Hvem var hon, som du ryckte ur djupet och som du
bar i din famn derborta?»
»Du har sett henne och är förtjust i henne! Hur går
det då med dina drömmars ideal?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
