Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föblofningbdagkn.
417
»Och ändå kan jag inte glömma henne.»
»Inte glömma henne, den brottsliga... den dåliga.»
»Ack, det fanns stunder, dä jag tyckte att hon höll
sä- mycket af mig.»
»Tänk inte mer pà denna qvinna... gläd dig i stället
àt din systers lycka.»
»Min systers lycka?... Se, sà förfärligt blek hon ärl»
»Det är naturligt... dessa åtta dagar hafva förflutit
som en dröm ... brytningen med Anker... förlofningen med
baronen ... detta hastiga ombyte af olycka och lycka kan
skaka den starkaste själ... Men låtom oss tacka himlen,
som styrt allt till det bästa!»
»Mycket förefaller mig ändå besynnerligt, min mor!»
»Ja, jag sade ju, att allt varit som en dröm.»
»Om det endast vore en dröm, skulle hvad som skett
under dessa åtta dagar icke förefalla mig besynnerligt.»
»Hvad är det dà som synes dig besynnerligt?... Den
gamla frökens och baronens godhet emot oss kanhända?»
»Nej, det år visst inte omöjligt, att sä goda menniskor
kunna finnas, fast det är mycket sällsynt.»
»Tycker du det är underligt, att Sofi sä snart kunde
fästa sig vid baronen?»
»Nej, qvinnorna äro sig lika... frän den ena till den
andra, .sà fort de hinna,» svarade Sebastian med bitterhet;
»Gustaf Anker var en hederlig menniska ... han skall känna
sig djupt sårad af Sofias uppförande.»
»Han tröstar sig dock ganska lätt hos sin nya fästmö
i Jemtland.»
»Vet då min mor sà säkert, att han redan har en
annan fästmö?»
»Du har ju läst hans mors bref?»
»Det har jag; men hvar är det brefvet Anker
lemnade till fru Sohlberg samma-dag mamma med Sofi och
Johan reste hit ut?* •
»Fru Solilb#g. sade, att hon föriagt det någonstans
hemma och har inte hj|ttat rätt pä det än.»
»Jag träffade Gustaf samma förmiddag och vexlade blott
några få ord med honom... den dagen var jag så från
piina sinnen, att jag trodde mig aldrig kunna bli menniska
mer... men jag erinrar mig nu hans yttrande om en
komplott, som skulle vara uppgjord mot oss alla och hvaruti
Vålnaden. 87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
