Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
BRÖLLOPSDAG JEN.
om du följer mig i fjäten, i hvad afsigt det vara må!...
Det är du som räddat banditen ... du var ute i natt, jag
vet det... intet pansar af förställning trotsar udden af min
skarpa blick... Nyss gaf du mig de der reverserna med en
lätthet, en medgörlighet, som ... som nu mera ej förvånar
mig... men tag dig tillvara, Svärdfàltl»
»Ha, jag såg då rätt I» ropade baronen, glömmande sig;
»det var då dul... Dödsropet i Kolmätargränden 1»
»Tig, tig!» hväste Levander, fattande baronen med båda
händerna om halsen, så att denne blef blå i ansigtet; »jag
vet inte hvad du menarl... Hvad vågar du säga? .. . Hvad
är det för dödsrop du talar om?... Du är galen 1. .. Men
blif inte så galen, att du glömmer, det jag är klok! ...
Farväl!»
Derefter tog Levander sin hatt och lemnade rummet.
Svärdfalt, blek och rysande, lutade sig mot skrifbordet.
Sedan han stått en stund grubblande, sprang han till dörren
och sköt regeln för den, hvarefter han skyndade till ena
väggen och vidrörde tapeten, hvilket hade den följd, att
en blinddörr öppnade sig, hvarigenom utträdde en förfärlig
gestalt, hvars ansigte var hvitt som taket, hvars läppar
skälfde blödande mot hvarandra och hvars röda hufvudhår
spärrade ut sig, liksom manen på ett retadt lejon.
»Du har lyssnat... du hörde hvad han sade,» yttrade
baronen.
»Jag har under hela tiden blott haft en enda tanke,»
svarade gestalten, med möda åtskiljande de hårdt
sammanbitna tandraderna, nämligen att spränga dörren, störta öfver
den uslingen och qväfva honom mellan mina ramar.»
»Lyckligtvis stannade det blott vid tanken,» sade baronen;
»du skulle då ha stält vackert till för mig... du hinner
honom nog, lita på det.»
»Jaså, det är jag som begått mordet i natt!»
hån-skrattade Ros, ty det var, som läsaren redan vet, ingen
annan än han.
»Så påstod han... det gick beqvämt för sig att välta
skulden på dig, stackars karl!»
»Den nidingen!... Och ändå går han välklädd och
ansedd på gatorna... jag skall kläda om honom, jag, och det
i gazkläder till på köpet... jag skall bädda under honom
ett bolster af hyfvelspån och hänga öfver honom en säng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
