Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
BRÖLLOPSDAG JEN.
Utanför det hus vid Skeppargatan, der fru Stenfjäll
med sina tvänne yngsta barn hade bott, stod vid
middagstiden en grann’släde, i hvilken satt en svartmuskig betjent,
klädd i det Svärdfaltska livréet. Några alnar bakom släden
stod Sohlbergskans son med händerna i fickorna och
stampande så väl af oro som af köld. Under armen höll han
en grof knölpåk med en lång jernpik till doppsko. Hastigt
drog han sig tätt intill husväggen, ty han hörde några
talande röster i porten.
»Helsa mamma och syster så mycket!» sade fru
Sohlberg; »säg dem hur ledsen jag är öfver att jag inte kan
få vara med på mamsells bröllop; men doktorn har
förbjudit mig att gå ut så länge det är så här kallt... Gud
signe den goda mamsell Sofi!. .. Ack, hvad hon blir lycklig!
Men det förtjenar hon också, det söta barnet I... Hon blir
visst inte så förnäm af sig, att hon glömmer bort sina
gamla vänner.»
»Mamma och syster bli säkert mycket ledsna,» svarade
Johan, »när de få veta, att frun inte kommer med på
bröllopet ... och jag, som fick låna barons vackra häst och
släde enkom för att föra ut frun.»
»Ja, den. goda baronen! Gud signe honom! ... Men jag
har en så’n snufva, en så’n bröstvärk, att jag inte kan tala
om det en gång... Gud vet hvad det ska bli af. .. Ack I
Hur är det med herr Sebastian?»
»Ännu mår han mycket illa, fast han är så skaplig
ändå, att han kan gå upp.»
»Herre Gud, hvad det var väl! . .. Helsa, helsa så
mycket till söta mor... Sakerna har jag lagt ner i släden
och blommorna med, som mamsell ska ha... Hvad det
snöar!... När det snöar i brudkronan, så betyder det
silfver... Adjö, lilla herr Johan! Svep in sig väl i pelsen,
så han inte förkyler sig... Nej, men se så’n häst, så’n
släde... Den baronen... Helsa, helsa så mycket!»
Under dessa komplimenter, interfolierade med många
fnysningar och hostningar från den trefliga klädståndsfruns
läppar, uppsteg Johan i släden och satte sig vid betjentens
sida. Den herrskapliga piskan smälde, och släden sattes
i rörelse. Olof, som hittills hållit sig undangömd för
moderns ögon, hastade nu efter släden och hoppade upp
på medarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
