Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hofsten, Nils, En student från sekelskiftet. Världsåskådningsdrömmar och naturvetenskapliga studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
i betydelse, men själva den naturvetenskapliga
världsförklaringen hade snarare vunnit i styrka och var
sannolikt allmännare omfattad än tidigare, helt enkelt därför
att den hade hunnit spridas i vidare kretsar genom
populär litteratur och föreläsningsverksamhet. Jag tänker
här särskilt på Verdandis småskrifter, vilkas inflytande
i detta hänseende knappast kan överskattas. Med dem
kommer jag i viss mån tillbaka till utvecklingsläran, som
naturligtvis var en central del av den nya åskådningen
och en förutsättning för dess segerrika frammarsch.
Verdandiserien inleddes med en darwinistisk
stridssignal, Gottfrid Adlerz’ skrift »Om människans ursprung»;
den utkom år 1888, men dess verkningar, som
understöddes av två skrifter av Gustaf Steffen och Bengt
Lidforss år 1890, tillhöra övervägande nittiotalet. Under
detta årtionde utkommo två verdandiskrifter, som hade
en särskilt stor betydelse för den naturvetenskapliga
världsförklaringens utbredning och befästande,
Helmholtz’ »Om naturkrafternas växelverkan» (1895) och
Karl af Geijerstams »Om naturvetenskapernas betydelse
för världsåskådningen» (1897). Jag fann i båda storhet
och klarhet, i den sistnämnda även en tröst i den
pessimism den mekaniska determinismen lätt väcker,
åtminstone efter en religiös ungdomskris (jag hade just efter
en tids barnsligt men rätt intensivt grubbel vägrat att
undergå konfirmation). Jag nämner emellertid icke dessa
skrifter på grund av vad de en tid betydde för mig
utan endast som bevis för mitt påstående att den
naturvetenskapliga världsförklaringen icke alls hade gått
tillbaka under nittiotalet utan tvärtom fått en ökad
betydelse eller i varje fall en allmännare spridning. Att det
här icke enbart var fråga om naturvetenskapsmännen
själva och populärvetenskapens proselyter, framgår av
att Oscar Levertin ined sin brinnande andes hela lidelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
