Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Lohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundar legat på hennes bröst och på detta sätt hållit henne
varm. Men på tredje dagen hade några famnar
ved, med bättre anspråk på hennes natthärbärge,
jagat henne bort, och med stora bekymmer för den
kommande natten hade hon linkat kring med sina enda
vänner, till dess hon slutligen slagit sig ned på den
trappa, där man funnit henne.
Man bad naturligtvis gumman stiga in och bjöd henne
och hennes vänner mat, den hon likväl med en viss
stolthet förklarade sig icke kunna mottaga, så framt
man icke skrev upp vad hon förtärt på räkning, den
hon med det snaraste skulle likvidera. Hennes tal
röjde god uppfostran och ett särdeles gott minne;
hennes ansikte bar ännu spår av skönhet: vacker panna
och näsa, ovanligt livliga ögon, trots de åttio åren.
Sedan hennes hundar, Bella och Fina, numera
föremålen för hela hennes ömhet, fått sitt rundliga
middagsmål och hon därefter själv tagit några bitar,
lämnade hon rätt intressanta svar på frågor om sitt
förflutna liv. Hon var dotter till en överstlöjtnant vid
artilleriet, vilken dött för länge sedan och konung Carl
Johan hade bekostat hennes mors begravning, vid vilken
mycken »gens de qualité» varit närvarande. Men
den förnämste av hennes släktingar var hennes köttslige
morbror, den historiskt bekante och märkvärdige
general Pechlin, vars synnerliga favorit hon varit.
Otaliga gånger hade hon som liten suttit på hans knä
och fått många kyssar av sin alltid milde och beskedlige
morbror. Det var endast mot kungar han var så
lagom mild och beskedlig.
En dag satt hon — hon var då ungefär tolv år —
jämte sin mor och andra släktingar vid middagsbordet
hos morbror generalen, som, ehuru mer tankspridd än
vanligt, likväl med vanlig glättighet höll målron vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
