Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Ludvig Nordström 50 år. En intervju med den svenska litteraturens Mercurius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Ett ords historia.
— Ni räknar alltså totalismen icke som ett
personligt program utan som en tidsrörelse.
— Ja, och detta bekräftas på ett slående
sätt därav att själva uttrycket totalism
oberoende av min terminologi lanserats även på
andra håll. Som jag i förordet till min bok
”Det okända Sverige” framhållit hittade jag
redan 1910 ordet totalisera i en fransk bok
på tal om Balzac och Tolstoy, vilka ansågos
ha totaliserat sin tid. Möjligen var det just
detta uttryck, som gav mig uppslaget till
termen totalism, som jag präglade 1916.
Senare har jag funnit ordet totalisme i en
uppsats av Benjamin Cremieux i ”La nouvelle
litteraire” 1924, använt som en formel för
den moderna romanen. Den franske målaren
André Lhote karakteriserade för resten i ett
föredrag i Stockholm 1922 det moderna
konstidealet som totalism.
”Vi” och inte ”fag”.
— Finner ni i den äldre litteraturen några
förebud till totalismen?
— Jag skulle framför allt vilja nämna två
namn. Först Samuel Butler, i vars roman
”The way of ali flesh”1 — som enligt min
tanke är en av de märkligaste i modern tid —
de enskilda individerna genom flera släktled
endast äro uttryck för en och samma
familjepsyke. Därnäst Proust, som tillämpat
totalismen ur biologisk synpunkt.
— Anser ni er ha tagit några bestämmande
intryck av någon av dessa författare?
— Inte alis. Mina egna bestämmande
intryck har jag fått direkt ur verkligheten under
mina uppväxt- och journalistår i Härnösand
och Sundsvall, som på den tiden, 1890-talet
och början av 1900-talet, var
arbetskon-flikternas och de sociala omvälvningarnas
stormcentrum här i landet. Där lärde jag mig
1 I svensk översättning 1928: Alla dödligas väg.
inse motsättningen mellan jag och vi, mellan
individualism och totalism.
Nationerna framtidens
romanhjältar.
— I er egen skönlitterära produktion har
ni alltså aldrig tvekat att lämna ordet åt vi-et
i stället för åt jaget.
— Ända från ”Borgare”, som utkom 1909,
har jag följt en och samma huvudlinje. Ni
finner den uttryckt i en replik, som gamle
skeppar Nordhammare i novellen
”Uppvaknandet” riktar till sin son, som är en
vildhjärna och skall skickas ut på sjön: ”Viljan
skapar mannen.” Det estetiska som
självändamål har aldrig intresserat mig men i stället
desto mera de praktiska problemen. Och det
största av dessa problem heter människan i
samhället. Inför min fortsatta skönlitterära
produktion, fullföljandet av Petter Svensks
historia från Karl XII:s tid fram till vår
egen, frågar jag mig: Hur har Sverige
kommit dit, där det nu står? Hur kunna vi
räkna på att vår framtid skall gestalta sig?
Ni förstår, att med sådana frågor i huvudet
står jag fullständigt oförstående inför den
unga generationens sysslande med små
individuella problem, sexualproblemet heter visst
det mest invecklade och lockande. Vad äro
dessa futtiga problem mot en hel världs
omgestaltningsprocess. Det stora problemet
lyder: hur skall det gå med nationerna?
Hjältarna i det nuvarande världsdramat heta
nationerna. Det är deras konflikter och öden
det gäller att söka gripa och framställa.
Därför heter också den romanserie, jag nu
sysslar med, ”Petter Svensks historia”.
Vi gå mot en ny moralism
pä borgerlig basis.
En sådan syn på saken leder med
nödvändighet fram till en moralisk problem-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
