Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Thomas Mann: Goethe som representant för den borgerliga tidsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
barnsligt stolta rättigheten att uttala ”Anch’
io sono pittore”, även jag är målare, kunna
sådana som jag tala om Goethe — och varför
förneka en rätt till förtrolighet, som kan
utsträckas ända till det överpersonliga, till
det nationella! Världen firar detta år, i dessa
dagar minnet av den store stadsborgaren;
men endast vi tyskar kunna göra det med
den familjaritet, jag nämnt, på grundval av
vår substans, som också var hans. Det värdigt
borgerliga som hem för det allmänskliga,
världsstorhet framsprungen ur borgerligheten
— detta öde av tradition och dj ärvaste växt är
ingenstädes så hemma som hos oss; och allt
tyskt, som från borgerlighet skjuter upp till
det andligas värld, är trivsamt hemma i
huset vid Hirschgraben.
Man kan se denna stora människa och
diktare, eller bättre sagt denna stora
människa i diktargestalt i olika mått, alltefter
den historiska synvinkel ur vilken man
betraktar den. Han är till exempel — och
detta är det anspråkslösaste perspektivet —
härskaren och mästaren inom en tysk
bildningsepok, den klassiska epoken, vilken
tyskarna ha att tacka för hederstiteln
diktarnas och tänkarnas folk, den idealistiska
individualismens epok, som i själva verket
grundat det tyska kulturbegreppet, och vars
humana trollkraft, särskilt hos Goethe, har
sin orsak i ett egendomligt psykologiskt
förbindande av självutbildning och
själv-fullkomning med uppfostringstanken, särskilt
med hänsyn till att uppfostringsidén bildar
bryggan och övergången från det
personligt inremänskliga till det sociala. När man
betraktar Goethe som representant för denna
nyhumanistiska bildningsepok, är synvinkeln
alltså den minsta, ur vilken man kan
mäta hans gestalt. En annan, mycket större,
är möjlig att anlägga och ligger nära
till hands. Det är den, som en av hans
första utländska beundrare, Thomas Carlyle,
omedelbart efter den store tyskens död
begagnade, när han framhöll, att det på
denna jord funnits människor, vilkas
impulser icke förrän efter femtonhundra år
nått sin fullkomliga utveckling, och som
ännu efter tvåtusen år fortsatt att verka med
full individualitet. Anlägger man denna
synpunkt, när man talar om Goethes tidsålder,
så blir det inte fråga om århundraden utan
årtusenden; faktiskt döljas i detta
personlighetsunder, som hette Goethe, och som redan
för samtiden synes ha varit fullt värdigt
epitetet ”en gudomlig människa”,
mytbildande krafter, sådana som endast utgått från
de största mänskliga uppenbarelser, vilka
vandrat på jorden — och ingen kan säga,
i vilken grad hans gestalt ännu kan växa
med tiden.
Men mellan dessa båda möjligheter att
betrakta honom, den relativt intimaste och
den mest storartade, ligger en tredje; och
för oss, som se en tidsålder, den borgerliga,
lida mot sitt slut, och vilkas öde det är att
ur övergångstidens nöd och kriser finna en
väg till nya världar, skapa ny ordning både
till det inre och det yttre, för oss är denna
tredje, optimistiska möjlighet den mest
närliggande och den naturligaste: nämligen att
betrakta honom som representant för det
halva årtusende, som vi kalla den borgerliga
epoken, och som räcker från 1400-talet till
slutet på 1800-talet. Den strax före mitten
av det adertonde århundradet födde Goethe
gjorde sin vitala drivkraft gällande ännu en
människoålder in på det nittonde, och fastän
rötterna till hans kultur lågo i det adertonde,
omfattade han i andligt avseende mycket från
det nittonde seklet, icke blott på ett profetiskt
förkunnande vis, som i sitt episka
ålderdomsverk, den sociala romanen ”Wilhelm Meisters
Wanderjahre”, i vilken han såsom framsynt
uppfostrare anteciperar det nya århundradets
hela ekonomisk-sociala utveckling, utan även
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
