Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. Januari 1933
- Recensioner
- Sven Rinman: Spånor från Sillanpääs verkstad
- G. A.: Uppbrott
- S. R—n: Leende krisroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är varken vit eller röd. Från sin lilla fasta
utgångspunkt ser han allt, undrar över allt,
vill beskriva och förklara allt. Det blir till
slut ingen skillnad mellan väsentligt och
oväsentligt, högt och lågt, kroppens och
själens funktioner. Allt blir insvept i en
böljande slöja av lyrik och stämningar. Men så
kan denna slöja sluta sig fast och
genomskinlig kring ett mänskligt livsöde som i ”Den
unge huliganens julhelg” i föreliggande bok
eller framför allt som i ”Det fromma
eländet”, alltjämt Sillanpääs stora mästerverk,
som bara det borde berättiga honom till
Nobelpriset. Det är en konst, en gåva, att ge
fräscha och friska intryck, när man far på
jordens alla hav och kring världens alla
länder. Men när samma karga, folkfattiga
finska bygd blir en källa till ständigt lika
strömmande och förnyande inspiration, då stannar
man i ödmjuk beundran inför den stora
skaparkraften. Sven Rinman
Uppbrott
Gurli Hertzman-Ericson: Ett
gammalt hus skall rivas. Norstedts. 5: 25.
Huset med vindskuporna — den berättelse
med vilken Gurli Hertzman-Ericson
debuterade — var en av de friskaste och
älskvärdaste romaner som på länge skrivits i
Sverige; den kommer också med all sannolikhet
att höra till de bestående. De senare böcker
i vilka man åter mött denna krets av
människor ha ju inte riktigt stått på samma nivå;
dock har man för det mesta läst dem med
nöje. Det fanns naturligtvis alltid den faran
att själva miljön så småningom skulle visa
sig förbrukad. Författarinnan har tydligen
varit på det klara med detta: hennes sista
bok handlar om hur vindskupornas invånare
skingras. Lena Invenius skall gifta sig, Tom
Carell skall med på en expedition upp till
Ishavet, och fröken Tempelman har dött,
stram och besk i det sista. Det gamla huset
skall rivas, och uppbrottet står för dörren.
Man kan förstå att det varit ett behov för
författarinnan att ta farväl. Hon har också
gjort det i en bok som blivit stämplad av
hennes mänsklighet, hennes värme och hennes
humor.
Det enda som man möjligen kan ha att
invända mot romanen Ett gammalt hus skall
rivas är att det inte finns någon riktigt stram
och genomgående handling i den. Gurli
Hertzman-Ericson är visserligen en god typ- och
miljöskildrare, men hon är också en bra
berättare; och skulle man — i den mån en
kritiker nu kan göra något sådant — komma
med ett förslag för hennes nästa bok, så
skulle det vara att den bleve sammanbunden
av en handling som sörjde för spänning,
överraskning, fast stomme. Det är möjligt att det
går att skriva fler böcker om Tom Carell
och Lena Invenius, men då gäller det nog
också att låta dessa båda — eller någon av
dem — komma ut i den blåst där det händer
något och där människor prövas. Den sista
boken pekar ju för övrigt åt det hållet. Det
skall i varje fall bli av intresse att se den
nästa. Gurli Hertzman-Ericson har goda
resurser: det skulle bestämt löna sig om hon
toge ett krafttag till. G. A.
Leende krisroman
Rudolf Värnlund: En kvinnas leende.
Bonniers. 4: 75.
Den produktive och duktige författarens
sista bok hör, såvitt undertecknad kan förstå,
till hans allra bästa. Dess numera föga
originella uppslag, genomskärning av en
hyreskasern med dess myller av sammanflätade
livsöden, utnyttjas med en friskhet och en
rikedom i människoframställningen, som gör
den till en verkligt betydande miljö- och
typskildring. Huvudpersonen, diversearbetaren
Erlandsson, som just kommit ut från
Långholmen, där han suttit för misshandel, är en
naiv, hjärtligt ursprunglig praktkarl, utan de
töcknigt mytiska dimensioner, som utmärkte
t. ex. busen Jonsson i ”Det druckna
kvarteret”. Huvudintresset samlar sig kring hans
erotiska och sociala komplikationer, de förra
föranledda av hans religiösa och i samband
därmed sexualhämmade hustru, de senare av
hans arbetslöshet (som gett upphov till ett
av bokens ypperligaste kapitel, hans hopplösa
rundvandring från bygge till bygge, från
fabrik till fabrik och därav härflytande
funderingar över samhällsstrukturen). Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0077.html
