Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Hugh Walpole och André Maurois: De tolv främsta böckerna i England och Frankrike efter 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litteraturen fram till våra dagar och som äro
och förbli vår ungdoms ledare, äro alla tre
födda år 1871. Proust gick bort år 1922, men
hans romaner komma att intaga en lika
betydande plats i vår litteraturhistoria som
Balzacs och Stendhals. Mellan Prousts
romaner kan man icke välja, då de bilda ett
sammanhängande helt. Vi sätta sålunda upp
på listan hela verket: A la recherche du
temps perdu (”På spaning efter det svunna”).
11. Av Gide antar jag att många unga
män skulle välja Les Nourritures terrestres,
men den kom ut långt före 1900, och jag vill
tillägga att jag för min del föredrar ett långt
senare verk, som betecknar en betydligt
större andlig mognad: Les Faux-Monnayeurs
(”Falskmyntarna”).
12. Och slutligen naturligtvis Paul Valéry,
som samtidigt är vår tids störste franske
diktare och prosaförfattare. Vad skall man
välja av honom? Poeten eller
prosaförfattaren? Eftersom vi blott ha rätt att sätta upp
en enda bok och då det gäller ett främmande
land, där verken möjligen komma att läsas
i översättning, väljer jag antingen Varieté
eller Regards sur le monde actuel. Snarare
den sistnämnda, som är av mer allmängiltigt
intresse.
Listan är nu fullständig. Låt oss
rekapitulera den och räkna upp de utvalda
författarna :
1. Bergson.
2. Anatole France.
3. Maurice Barrès.
4. Henri Poincaré.
5. Édouard Estaunié.
6. Charles Péguy.
7. Jules Renard.
8. Paul Claudel.
9. Alain Fournier.
10. Marcel Proust.
11. André Gide.
12. Paul Valéry.
Sedan jag avslutat denna uppställning,
känner jag mig riktigt ledsen. Jag ser
framför mig minst tio namn, som jag borde
tilllägga. Men jag finner intet, som jag skulle
kunna utesluta. Nå, det kan inte hjälpas. Vi
få göra om arbetet om tio år. Då skall den
följande generationen ha rätt till sina tolv
platser. Den kommer utan svårighet att
belägga dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
